Jag har ju skrivit så mycket här också, och läsarna återkommer tydligen fast jag inte har skrivit på så länge, så det kanske är dags att börja igen.

Jag har flyttat till en småstad, lever familjeliv med min sambo.

Väntar barn!!

Helt oplanerat men ack så välkommet. Mitt liv har fallit på plats, killarna hör av sig då och då. De som jag har haft förr.

Jag ska ta någon dag och skriva om de som fortsätter höra av sig.

En av dem är han med kyssen! Jens hette han, jag skrev om honom i början.

Det är inte klokt vad vissa killar inte kan släppa taget. 

Men det är ju lite smickrande på samma gång.

Återkommer inom kort!

Jag ska inte glömma igen!

Vill flytta nu nu nu!

Och funderar på att starta en ny blogg nu när man bytt livsstil lite.

Kanske inte är så superkul att skriva i den här bloggen hur det går för oss som par osv. Sen skulle det vara trevligt med en offentlig blogg där mina polare kan läsa.

Speciellt när jag drar iväg till en annan stad.

Jag tror jag får göra det, men jag kommer nog behålla den här också.

Jag menar jag kan ju inte skriva om våra sexäventyr i den andra direkt. ;)

Och nästa vecka är det flytt, det ska bli så himla skoj. Nya tapeter i hela lägenheten och bra område. Och nu kanske min karl blir yrkesmilitär också. Hur sexigt är inte det!

Så vad mer kan man önska sig, en bra bostad. Underbara djur och en man i uniform, det enda som saknas är ett bra roligt jobb till mig också. Men jag har i alla fall hittat en häst som jag kan rida på i nya staden. Det kommer bli så bra det här känner jag på mig. Nu när jag hittat min största kärlek här i livet.

Är lyckligare än på många många år!

Och snart flyttar vi. Det ska bli grymt härligt. En helt ny stad och nya människor. Hoppas bara att jag hittar nytt folk att umgås med. Jag brukar vara så kräsen med sånt. Släpper inte in folk hur som helst. Speciellt inte tjejer. Men man får se.

1 Inte gå in och kolla på hans facebooksida om jag inte ska skriva något

2 Inte kolla hans dator/mobil ever again

3 Försöka stoppa katastroftankarna

4 Varje gång jag misstänker något så får jag tänka, nej han älskar mig han vill inte såra mig.

Jag måste bli kvitt det här, för min för vår skull.

Jag hatar den jag blir av svartsjukan. Jag är egentligen väldigt givmild och accepterande och unnar folk saker. Men det blir nästan raka motsatsen av den här skiten.

Om jag går runt och är rädd att han ska såra mig eller svika mig hela tiden så får jag inte njuta av den underbara sambo jag har. Jag måste lära mig själv att unna mig lycka.

Det är inte jag, jag är inte sån här egentligen.

Minsta lilla sak sätter igång en kedjereaktion i mitt huvud om vad som kan hända och vad som absolut inte får ske.

En liten sak kan bara växa till sjukt stor på några sekunder utan att jag hinner stoppa det.

Men så går det väl när man är skadat gods eller vad man ska säga. Jag borde egentligen gå och prata med någon för att det börjar bli löjligt. Det kan vara att han skriver något helt normalt till någon på facebook och så bränner det till när jag läser det. Jag snokar och kikar runt, oroar mig och försöker hitta saker som inte finns.

Han vet att jag är otrygg och försöker göra det så smärtfritt som möjligt  för mig men det är som ju mer han ger mig desto mer vill jag ha.

Jag vill inte vara så otrygg som jag är med honom. Han kan såra mig, på riktigt.

Så fort jag öppnat mig så började oron, att han kommer vara otrogen eller flörta med andra. Att han tappar intresset och lämnar mig.

Även fast han säger att han aldrig har varit otrogen eller att han inte vill lämna mig och inte kommer göra det så tror jag liksom inte på det. Jag blir så arg på mig själv.

Jag hoppas att jag blir lite tryggare nu när vi flyttar ihop. Jag har något sjukt slags kontrollbehov som jag inte vet hur jag ska hantera. Det kan hänga ihop med att jag har någon slags lätt ocd men jag vet inte.

Jag måste helt enkelt komma iväg och få hjälp, det verkar inte som jag kan lösa det här på egen hand. Och ju mer jag älskar honom desto mer kontrollerande blir jag.

Men det är väl som mamma säger, "man känner andra som man känner sig själv."

Jag har varit otrogen många gånger på grund av olika anledningar, oftast för att jag inte älskat den jag varit tillsammans med så jag tror att han kommer göra det emot mig.

Jag önskar att jag kunde vara en bättre flickvän.

Det är nästan så jag skulle lämna honom om jag blir värre för att skona honom.

Verkar som min biologiska klocka har börjat ticka på riktigt.

Som kroppen sparkar inifrån och säger, nu NU ska du ha sex för att få barn.

Galet irriterande!

Och egentligen vill jag inte att jag vill ha barn. Iaf inte just nu.

Konstig känsla det där. Att jag inte vill men kroppen så hemskt gärna vill.

Bebisar är det sötaste som finns, så kommer jag på mig själv och tänker nej en sån blir det inte nu iaf.

Det skulle underlätta lite om man inte kände av allt så himla mycket kan jag tycka.

Jag fick ett sms från min kille där det stod, gratis hotell gå in på msn.com.

Första jag tänkte på vad fan ska vi med gratis hotell till vi ska ingenstans.

Sen kom tanken på ifall han vill boka hotell med nån annan tjej för att de inte kan ses i hans lägenhet längre.

Och så var karusellen igång. Jag smsade och ringde. Men han jobbade.

Under de två minuterna han inte hörde av sig var jag nära att få en panikångest attack och jag såg hur allt bara försvann.

När jag väl fick fram sidan som han menade så var det att man kunde hyra rum gratis bara man hade sex framför kameran som var placerad i sängen på ett nytt hotell koncept.

Jag blev lite lugnare och han svarade att nej det var till mig. Jag svarade att jag blev skiträdd och undrade om det verkligen inte var till nån annan tjej.

Han svarade nej det var till dig.

Så fort han fick rast så ringde han för jag svarade inte på två sms, jag behövde tänka och smälta lite vad som hänt och äta.

Han gav mig en längre förklaring i telefonen. Och jag tror på honom, så mycket som jag kan förmå mig själv iaf.

Det har hänt så många gånger förr så det skulle inte vara ett under om det hände igen. Att någon kille jag litar på sviker mig.

Han skulle ringa mig igen när han slutade. Jag kan knappt förstå hur mycket jag älskar honom. Jag har verkligen lagt min själ i vårt förhållande.

Skulle gå under om han lämnade mig känns det som.

Men anledningen att jag är så himla orolig och rädd är väl för att det verkar nästan för bra för att vara sant. Att jag inte förtjänar all den lycka han ger mig.

Att allt bara är ett spel och han har baktankar med det hela.

Men så går det med psyket när man stått ut med såna killar jag har varit tillsammans med. En var gift och jag fick reda på det efter ett år ihop. Av hans mamma!

Mitt x stal och avlivade min katt och många har varit otrogna.

Det är väl därför jag trivs med att vara singel och onåbar. För då kan ingen såra mig.

En trea på 80 kvm. Helt okej och nära till allt. Och på en helt ny ort. Och jag har redan hittat en häst jag kan rida på!

Det kommer nog bli superbra.

Och han blir bara bättre, det känns nästan overkligt. Men jag försöker att inte oroa mig för mycket att han ska svika mig. Jag kan ju inte låta gamla händelser gå ut över honom egentligen. Men jag är fortfarande på min vakt.

Svartsjuk som fasen är jag också. Riktigt jobbigt ibland.

Men han vet att jag är det och försöker anpassa sig efter mig. Vilket egentligen är det enda sättet att få det att gå över. För då vet jag att han inte döljer något.

Men egentligen litar jag ganska bra på honom men inte tjejerna. Tjejer är ofta backstabbing bitches när det kommer till snygga charmiga killar.

De kan göra precis allt för att stjäla en bra fin kille om de inte lyckas hitta en egen.

Men han är klok så jag tror inte han skulle gå på något sånt.

Han verkar lycklig just nu. Han viskar att han älskar mig mitt i natten när han tror att jag sover. Han vaknar till kysser mig på axeln eller kinden och säger att han älskar mig jättemycket sen somnar han om.

Det är sånt som får mig att våga tro att det här är på riktigt.

Idag ska vi ner på stan till en sexbutik och shoppa lite. Vet inte riktigt vad vi ska köpa. Han vill köpa dildo till mig för jag har ingen.

Och sexet är för övrigt bara för underbart! Det blir bara bättre för varje månad som rullar förbi känns det som. För mig har det alltid varit tvärt om, att lågan har slocknat ganska snabbt. Men inte den här gången, helt fantastiskt.

Och hans mamma GILLAR MIG! Det är första gången det händer också tror jag.

De brukar annars se mig som någon som stjäl deras lilla pojke och gör honom till man. Det brukar inte gillas. Men hans mamma är supersöt. Det första hon undrade när vi skulle flytta ihop var ifall jag var gravid. Hon vill ha barnbarn, men det får hon vänta lite på.

Mina föräldrar gillar honom mer och mer också. Mamma har insett att han är lite bildad så det går att disskutera med honom, till skillnad från mina x som ofta bara har gillat en sak. Antingen bilar eller musik.

Det känns så overkligt att jag står på kanten till vad som kan vara DET förhållandet som får mig stanna för resten av livet.

Och jag som var så nära på att dumpa honom. Tur att jag inte gjorde det kan jag bara säga!

Nu är han mysigare än någonsin och säger att han älskar mig sjuttioelva gånger om dagen. Vi har det underbart i sängen och allt är frid och fröjd.

Han blev riktigt ledsen när han insåg hur nära det var att han blev av med mig.

Nu är det han som pushar för att flytta ihop och göra allt sånt.

Men nu bromsar jag ist. Man blir ju lite på sin vakt.

Jag försöker sakta men säkert börja lita på honom ordentligt.

Men det är svårt när man blivit sviken så många gånger förr. Svårt att släppa in någon på det sättet. Speciellt en kille som faktiskt vet vad han pysslar med.

Det lutar mer och mer emot att han faktiskt är min drömkille. Även om vi inte kommer få det superbra ekonomiskt tillsammans så offrar jag lätt lyx för äkta kärlek.

En mer omtänksam och mysig kille får man leta efter. Det var väl antagligen därför jag blev så chockad när han hade det där jäkla utspelet.

Det kom från ingenstans, men försvann lika snabbt igen. Tur att han har självinsikt och är lite av en analytiker.

Det blir nog bra det här med. Till slut kanske jag också kan få lite sinnesro.

Idag fick jag höra att killen vill ha egentid, att det är jobbigt att vara uppe i mig hela tiden. Och visst det kan jag förstå men sättet han uttryckte det på var inte roligt.

Att han inte vet om han kommer orka bo ihop med mig.

Jävla helvets skit säger jag bara.

Jag är så trött på mitt liv ibland. Kan det inte bara vara enkelt nån gång?

Bygga luftslott är jag bra på iaf verkar det som.

Jag vet inte om jag vill vara med någon som känner så.

Fan...

Hon är i alla fall den som jag fått min cyniska sida ifrån. Det är så trist att inget man gör är bra eller duger. Det är omöjligt att få ett godkännande från henne.

Så har det alltid varit. Om det inte är något hon själv har velat uppnå. Men man får absolut inte göra det bättre än henne. Då har man fuskat eller gjort det fel. Hur man än gör så gör hon saker bättre.

Jag är hemma hos dem nu. Ska vara här i några dar. Det är ganska långt att åka fram och tillbaka till stugan och deras hus. Och dessutom ska jag vänta på Jens som killen jag träffar heter.

Jag har sagt upp all kontakt med de andra killarna. I alla fall på det sättet. Vänner kan man ju försöka vara. Jag har kontakt med nästan alla killar jag har haft. En del är riktigt goda vänner och andra är lösa kontakter som man uppdaterar sig med ibland.

Och nu till något ännu läskigare. Jag borde haft min mens IGÅR!

Jag mår sjukt illa och är helt jäkla uppsvullen. Det kan ju vara tecken på PMS men det har jag aldrig haft.

Jag ska inte tänka in för mycket i det. Ska väl testa och se.

Men lite luddigt i skallen är det nu. Speciellt eftersom vi har träffats så kort tid. Visst han är allt jag vill ha och vi ska flytta ihop. Men sen då?

Allt händer mycket snabbt och jag njuter av att länga mig in med huvudet före men med ögonen i backspegeln. För lite har jag lärt mig av alla förhållanden och försök till relationer jag har haft.

Sexet är fortfarande helt underbart. Och jag funderar på om jag kanske borde berätta för folk att jag träffat en kille. Men det blir bara inte av. Jag vill inte definieras av en kille. Jag är jag liksom.

Mina föräldrar lär få veta inom kort i alla fall. Min syster vet redan och hon gillar vad hon ser. Äntligen en kille som möter upp för alla mina "krav" och önskningar.

Farligt farligt men härligt härligt som det sjungs.

Sen är jag helt fri, igen. Underbart egentligen men farligt på samma gång.

Och min nya pojkvän eller vad man nu ska kalla honom ska komma med hit också. Han ska vara här i tre-fyra dar ungefär. Ska bli mysigt, och jäklar vad med sex vi ska ha. Som i vanlig ordning.

Grabben är fan som en kanin ibland. 7-8 gånger under en dag är inga problem. Men det är bara trevligt. Och för några dagar sen lyckades jag få honom att komma två gånger under loppet av några minuter. Jag trodde fasen han skulle dö. Han hade aldrig varit med om något liknande. Sen var han ganska nöjd i typ en dag. Jag körde slut på honom totalt tydligen.

Det känns bra konstigt egentligen, att jag nu eventuellt har ett förhållande. Om han får som han vill så är vi ju ett par till 100%. Men jag tar det lite lugnt. Har inte sagt något till nån än. Förutom min syrra, hon har ju träffat honom flera gånger.

Men hon gillar honom verkligen, tycker att han verkar vara en bra kille. Men hennes plastdotter är nog lite förtjust i honom. Det är bra roligt att kolla på, och jag förstår ju varför. Han är himla snygg.

Och hon är i tonåren så det är klart det är spännande. Hon sa det till mig att hon är lite avundsjuk på att jag hittat en sån bra kille. Jag får väl ta och hitta en till henne också då. Jag lyckas ju alltid hitta killar som är pojkvänsmaterial. Nu får man se ifall kärleken från hans sida håller i sig också. I så fall vågar jag väl börja tro på att det kan vara något att bygga på. Tills dess så kommer jag ju i alla fall ha det himla trevligt. Hans eld och lågor förälskelse kanske går över om några månader. Men det återstår att se.

Jag har vanligtvis mammafobi för de kan vara bra jävliga ibland. Men hon verkade supermysig. Det var dessutom hon som ville att jag skulle komma. Han har tydligen berättat att han träffat en tjej. Så hux flux så har jag tydligen pojkvän.

Det trodde jag aldrig. Han är ganska ung dock. Tre år yngre. Men jag kan redan säga att han är mer mogen än mitt x. Och han var lika gammal som mig.

Och vi har ju så himla roligt ihop. Det var länge sedan jag var såhär nöjd med livet. Allt känns bra och rätt. Och han säger att vi kan börja tävla ihop. I alla fall testa, och det är ju precis det jag vill. Det kan inte bli mer perfekt.

En riktigt snygg kille med samma intressen. Vad mer kan man begära egentligen. Alla omständigheter runt ändras ju hela tiden, men om han är som han är nu är han perfekt för mig.

Och snacka om att jag blev bebis sjuk när vi var på dop. En massa småttingar överallt. Och det sjukaste av allt var att han blev likadan. Om inte värre, vilket jag verkligen inte trodde.

Han säger att om jag skulle råka bli gravid så vill han att jag behåller det. Men det får vi allt se. Hur läget är och ifall ekonomin tillåter det. Men som det verkar nu skulle han vara en toppenkille att ha barn med. Ställer upp till hundra och hjälper till med allt. Gosar och visar känslor, visar bland andra att vi hör ihop osv. Egentligen går jag bara och väntar på ett bakslag. Någon hemsk hemlighet eller något i hans personlighet som är knas.

Man har väl blivit lite cynisk på gamla dar. Det är trist för då lyckas jag inte njuta lika mycket av det som är bra som jag borde.

Men nu ska jag bo i stugan på landet istället. Det kommer nog bli grymt det med. Lite ensamt, men det är nog bara skönt. Jag tycker om att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Och det brukar gå bra när man bor i hus. Det känns som jag aldrig kommer kunna bo i lägenhet. Men någon dag kommer jag säkert prova på det också.

Killen som jag träffat nu kommer nog dra mitt liv åt något håll som jag inte trodde. Och jag misstänker att det är emot stan. Får se vilken stad det blir bara.

Jag har inga problem alls med att flytta. Jag kan bo nästan var som helst. De vänner som är äkta är kvar ändå och jag träffar så lätt nya.

Och jag har hittat en ny artist som jag inte lyssnat på, Bruno Mars. Himla bra faktiskt. Lite för mycket mainstream för min smak tidigare men nu tycker jag att det är helt okej.

Och idag ska jag bada hunden också, eftersom han luktar hund. Mycket illa, han brukar inte göra det. Och en dum grej med killen jag träffat nu är att han är pälsdjusallergiker. Men han kommer hit ändå. Trots hunden, och ute på landet kommer jag ha min katt också. Får se hur det går.

Han äter medecin vissa dagar och andra klarar han sig helt utan. Han tror att han kommer vänja sig. Han säger att han brukar göra det. Vi får väl se. Annars blir jag av med en kille för mina djur. För djuren åker fan ingenstans.

Ah jag mår så bra nu, allt går min väg känns det som. Nu ska jag bara hitta en kille att tävlingsdansa med också. Men det kommer.

Killen jag träffade på dansen är fan amazing. Han är perfekt för mig, inte för mesig och lite svartsjuk. Jag kan inte ha en toffel som jag kan trampa på.

Han är allt jag vill ha i en kille. Om man tänker bort omständigheterna runt. Men de ändras ju med tiden. Jag har sagt till bonden att jag nog inte kommer till honom. Men jag tänker inte sumpa chansen helt. Men nu har jag förvarnat honom i alla fall. Han har tagit det ganska bra faktiskt.

Och jag menar, jag är ju inte kär i bonden. Och killen jag träffat nu tror jag nog att jag trillat dit för. Jag går på moln, när jag är med honom finns ingen tid och plats. Bara jag får vara med honom. Han gör grejer som glimtar till och lägger sig på minnet. Säger fina saker som sparas i hjärtat.

Och han vet allt, hur allt har varit och killar jag dejtat. Hur många jag haft och hur lite oskyldig jag egentligen är. Och han är fortfarande jätte inne på att bli ett par. Han har sagt att han är kär i mig. Att han tycker om mig jättemycket.

Men som vanligt är det jag som bromsar. Rädd som jag är innerst inne.

Men jag ska försöka våga. För min skull.

Killen som var här är nästan för bra för att vara sann. Han åkte med mig hem och vi hade jättemysigt hela helgen. Och eftersom han inte skulle jobba förens på tisdag stannade han tills dess. Vi blev tightare dag för dag och till slut satt vi nästan ihop.

Han är verkligen super rar. Hur gullig som helst, kramas och säger fina saker. Och han är fasen inte dum i sängen heller.

Och ju mer jag kollar på honom desto finare blir han. Och nu börjar bli ännu mer osäker på hur jag ska göra. Men jag kommer säkert dra ändå. Man kan ju alltid komma hem igen. Och om jag väl sagt att jag ska flytta så ska jag fan göra det också. Men det är ju fördjävligt att jag ska hitta två så bra killar. Fast killen som jag träffat här är ju faktiskt mycket snyggare. Och om jag bara skulle gå på det skulle jag utan tvekan välja honom. Han har allt för sig, fast ingen egen lägenhet eller hus och inget bra jobb. Det är hans enda nackdelar.

Han unga killen som jag raggade upp för nån dag sen på dans, som var här och vi bestämde oss för att inte ses mer. Ska på dansen som jag ska på ikväll. Och nu har vi bestämt att han nog följer med mig hem. Jösses säger jag bara, snabba ryck.

Och eftersom det fortfarande är seriöst med bonden så tar jag mig friheten att ta mig en älskare. Precis som förr i tiden.

Varför inte liksom, bara jag inte faller för honom. Det vore en mardröm. Men den här ungen lär sig aldrig att lågan bränns. Nej nej jag klarar mig alltid. Lyckas jag övertyga mig själv i alla fall.