Jaha nu är man medsökande på en lägenhet, i en småstad i mälardalen. Det trodde jag aldrig. Men jag får se vad det leder till.

Allt händer mycket snabbt och jag njuter av att länga mig in med huvudet före men med ögonen i backspegeln. För lite har jag lärt mig av alla förhållanden och försök till relationer jag har haft.

Sexet är fortfarande helt underbart. Och jag funderar på om jag kanske borde berätta för folk att jag träffat en kille. Men det blir bara inte av. Jag vill inte definieras av en kille. Jag är jag liksom.

Mina föräldrar lär få veta inom kort i alla fall. Min syster vet redan och hon gillar vad hon ser. Äntligen en kille som möter upp för alla mina "krav" och önskningar.

Farligt farligt men härligt härligt som det sjungs.