Nu sitter man ute i stugan. Vackert är det, och imorgon ska jag ta en vända dit jag bodde förr. Lämna över nycklar och skriva på papper.

Sen är jag helt fri, igen. Underbart egentligen men farligt på samma gång.

Och min nya pojkvän eller vad man nu ska kalla honom ska komma med hit också. Han ska vara här i tre-fyra dar ungefär. Ska bli mysigt, och jäklar vad med sex vi ska ha. Som i vanlig ordning.

Grabben är fan som en kanin ibland. 7-8 gånger under en dag är inga problem. Men det är bara trevligt. Och för några dagar sen lyckades jag få honom att komma två gånger under loppet av några minuter. Jag trodde fasen han skulle dö. Han hade aldrig varit med om något liknande. Sen var han ganska nöjd i typ en dag. Jag körde slut på honom totalt tydligen.

Det känns bra konstigt egentligen, att jag nu eventuellt har ett förhållande. Om han får som han vill så är vi ju ett par till 100%. Men jag tar det lite lugnt. Har inte sagt något till nån än. Förutom min syrra, hon har ju träffat honom flera gånger.

Men hon gillar honom verkligen, tycker att han verkar vara en bra kille. Men hennes plastdotter är nog lite förtjust i honom. Det är bra roligt att kolla på, och jag förstår ju varför. Han är himla snygg.

Och hon är i tonåren så det är klart det är spännande. Hon sa det till mig att hon är lite avundsjuk på att jag hittat en sån bra kille. Jag får väl ta och hitta en till henne också då. Jag lyckas ju alltid hitta killar som är pojkvänsmaterial. Nu får man se ifall kärleken från hans sida håller i sig också. I så fall vågar jag väl börja tro på att det kan vara något att bygga på. Tills dess så kommer jag ju i alla fall ha det himla trevligt. Hans eld och lågor förälskelse kanske går över om några månader. Men det återstår att se.

Jösses vilken vändning mitt liv tog i helgen. Helt plötsligt vräker killen jag träffar ur sig att han älskar mig. Det gjorde han i fredags, och på lördagen blir jag medsläpad till ett dop. Jag får träffa hans mamma och släkt.

Jag har vanligtvis mammafobi för de kan vara bra jävliga ibland. Men hon verkade supermysig. Det var dessutom hon som ville att jag skulle komma. Han har tydligen berättat att han träffat en tjej. Så hux flux så har jag tydligen pojkvän.

Det trodde jag aldrig. Han är ganska ung dock. Tre år yngre. Men jag kan redan säga att han är mer mogen än mitt x. Och han var lika gammal som mig.

Och vi har ju så himla roligt ihop. Det var länge sedan jag var såhär nöjd med livet. Allt känns bra och rätt. Och han säger att vi kan börja tävla ihop. I alla fall testa, och det är ju precis det jag vill. Det kan inte bli mer perfekt.

En riktigt snygg kille med samma intressen. Vad mer kan man begära egentligen. Alla omständigheter runt ändras ju hela tiden, men om han är som han är nu är han perfekt för mig.

Och snacka om att jag blev bebis sjuk när vi var på dop. En massa småttingar överallt. Och det sjukaste av allt var att han blev likadan. Om inte värre, vilket jag verkligen inte trodde.

Han säger att om jag skulle råka bli gravid så vill han att jag behåller det. Men det får vi allt se. Hur läget är och ifall ekonomin tillåter det. Men som det verkar nu skulle han vara en toppenkille att ha barn med. Ställer upp till hundra och hjälper till med allt. Gosar och visar känslor, visar bland andra att vi hör ihop osv. Egentligen går jag bara och väntar på ett bakslag. Någon hemsk hemlighet eller något i hans personlighet som är knas.

Man har väl blivit lite cynisk på gamla dar. Det är trist för då lyckas jag inte njuta lika mycket av det som är bra som jag borde.

Snart är det dags för flytt. Helt galet känns det. Det här huset har varit mitt hem i tre år snart. Det första jag köpte.

Men nu ska jag bo i stugan på landet istället. Det kommer nog bli grymt det med. Lite ensamt, men det är nog bara skönt. Jag tycker om att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Och det brukar gå bra när man bor i hus. Det känns som jag aldrig kommer kunna bo i lägenhet. Men någon dag kommer jag säkert prova på det också.

Killen som jag träffat nu kommer nog dra mitt liv åt något håll som jag inte trodde. Och jag misstänker att det är emot stan. Får se vilken stad det blir bara.

Jag har inga problem alls med att flytta. Jag kan bo nästan var som helst. De vänner som är äkta är kvar ändå och jag träffar så lätt nya.

Och jag har hittat en ny artist som jag inte lyssnat på, Bruno Mars. Himla bra faktiskt. Lite för mycket mainstream för min smak tidigare men nu tycker jag att det är helt okej.

Och idag ska jag bada hunden också, eftersom han luktar hund. Mycket illa, han brukar inte göra det. Och en dum grej med killen jag träffat nu är att han är pälsdjusallergiker. Men han kommer hit ändå. Trots hunden, och ute på landet kommer jag ha min katt också. Får se hur det går.

Han äter medecin vissa dagar och andra klarar han sig helt utan. Han tror att han kommer vänja sig. Han säger att han brukar göra det. Vi får väl se. Annars blir jag av med en kille för mina djur. För djuren åker fan ingenstans.

Ah jag mår så bra nu, allt går min väg känns det som. Nu ska jag bara hitta en kille att tävlingsdansa med också. Men det kommer.

Sorry att jag inte skrivit på så länge. Flytten rullar på och nu är det nästan tomt här hemma. Jag kommer bo ute i sommarstugan tills jag bestämt mig om vad jag ska göra. Vilket inte är det lättaste.

Killen jag träffade på dansen är fan amazing. Han är perfekt för mig, inte för mesig och lite svartsjuk. Jag kan inte ha en toffel som jag kan trampa på.

Han är allt jag vill ha i en kille. Om man tänker bort omständigheterna runt. Men de ändras ju med tiden. Jag har sagt till bonden att jag nog inte kommer till honom. Men jag tänker inte sumpa chansen helt. Men nu har jag förvarnat honom i alla fall. Han har tagit det ganska bra faktiskt.

Och jag menar, jag är ju inte kär i bonden. Och killen jag träffat nu tror jag nog att jag trillat dit för. Jag går på moln, när jag är med honom finns ingen tid och plats. Bara jag får vara med honom. Han gör grejer som glimtar till och lägger sig på minnet. Säger fina saker som sparas i hjärtat.

Och han vet allt, hur allt har varit och killar jag dejtat. Hur många jag haft och hur lite oskyldig jag egentligen är. Och han är fortfarande jätte inne på att bli ett par. Han har sagt att han är kär i mig. Att han tycker om mig jättemycket.

Men som vanligt är det jag som bromsar. Rädd som jag är innerst inne.

Men jag ska försöka våga. För min skull.

Jag fattar inte hur jag lyckas!?

Killen som var här är nästan för bra för att vara sann. Han åkte med mig hem och vi hade jättemysigt hela helgen. Och eftersom han inte skulle jobba förens på tisdag stannade han tills dess. Vi blev tightare dag för dag och till slut satt vi nästan ihop.

Han är verkligen super rar. Hur gullig som helst, kramas och säger fina saker. Och han är fasen inte dum i sängen heller.

Och ju mer jag kollar på honom desto finare blir han. Och nu börjar bli ännu mer osäker på hur jag ska göra. Men jag kommer säkert dra ändå. Man kan ju alltid komma hem igen. Och om jag väl sagt att jag ska flytta så ska jag fan göra det också. Men det är ju fördjävligt att jag ska hitta två så bra killar. Fast killen som jag träffat här är ju faktiskt mycket snyggare. Och om jag bara skulle gå på det skulle jag utan tvekan välja honom. Han har allt för sig, fast ingen egen lägenhet eller hus och inget bra jobb. Det är hans enda nackdelar.

Oh my dear lord säger jag bara. Nu kommer och går killarna lite som de vill känns det som, fast det är väl egentligen som jag vill.

Han unga killen som jag raggade upp för nån dag sen på dans, som var här och vi bestämde oss för att inte ses mer. Ska på dansen som jag ska på ikväll. Och nu har vi bestämt att han nog följer med mig hem. Jösses säger jag bara, snabba ryck.

Och eftersom det fortfarande är seriöst med bonden så tar jag mig friheten att ta mig en älskare. Precis som förr i tiden.

Varför inte liksom, bara jag inte faller för honom. Det vore en mardröm. Men den här ungen lär sig aldrig att lågan bränns. Nej nej jag klarar mig alltid. Lyckas jag övertyga mig själv i alla fall.

Okej nu börjar saker och ting falla på plats. Jag vill till bonden, det är bara så. Även fast han inte är snyggaste killen så är han fortfarande fantastisk som människa. Och han passar mig perfekt på alla andra plan. Det är ju tur att jag inte har brutit några löften eller liknande. För vi bestämde ändå att vi skulle ha det lite löst såhär i början. Att jag inte behövde ändra mitt liv nämnvärt förens vi hade kommit på hur vi skulle göra. Och han har inte direkt sagt till någon att vi ses heller, så ingen skada skulle vara skedd om det inte blev vi.

Men nu helt plötsligt, out of the blue saknar jag honom. Vill att han ringer osv. Det är lite ovant men jag tror jag kan lura in mig själv på rätt väg.

För egentligen borde jag ju tänka på vad som är bäst och vad som kommer att funka. Känslor kommer och går egentligen. Mest går för min del.

Men jag önskar att jag blir sådär upp över öronen dumkär i honom. Men vi har kommit överns om att jag nog flyttar dit nu i alla fall. Ifall det inte funkar så kan jag alltid flytta till sommarstugan. Inte värre än så.