Jag hade nästan glömt bort att jag hade den här bloggen. Det var min sambo som påminde mig idag. Helt galet vad fort man glömmer.

Jag har ju skrivit så mycket här också, och läsarna återkommer tydligen fast jag inte har skrivit på så länge, så det kanske är dags att börja igen.

Jag har flyttat till en småstad, lever familjeliv med min sambo.

Väntar barn!!

Helt oplanerat men ack så välkommet. Mitt liv har fallit på plats, killarna hör av sig då och då. De som jag har haft förr.

Jag ska ta någon dag och skriva om de som fortsätter höra av sig.

En av dem är han med kyssen! Jens hette han, jag skrev om honom i början.

Det är inte klokt vad vissa killar inte kan släppa taget. 

Men det är ju lite smickrande på samma gång.

Återkommer inom kort!

Jag ska inte glömma igen!