Sorry att jag inte skrivit på så länge. Flytten rullar på och nu är det nästan tomt här hemma. Jag kommer bo ute i sommarstugan tills jag bestämt mig om vad jag ska göra. Vilket inte är det lättaste.

Killen jag träffade på dansen är fan amazing. Han är perfekt för mig, inte för mesig och lite svartsjuk. Jag kan inte ha en toffel som jag kan trampa på.

Han är allt jag vill ha i en kille. Om man tänker bort omständigheterna runt. Men de ändras ju med tiden. Jag har sagt till bonden att jag nog inte kommer till honom. Men jag tänker inte sumpa chansen helt. Men nu har jag förvarnat honom i alla fall. Han har tagit det ganska bra faktiskt.

Och jag menar, jag är ju inte kär i bonden. Och killen jag träffat nu tror jag nog att jag trillat dit för. Jag går på moln, när jag är med honom finns ingen tid och plats. Bara jag får vara med honom. Han gör grejer som glimtar till och lägger sig på minnet. Säger fina saker som sparas i hjärtat.

Och han vet allt, hur allt har varit och killar jag dejtat. Hur många jag haft och hur lite oskyldig jag egentligen är. Och han är fortfarande jätte inne på att bli ett par. Han har sagt att han är kär i mig. Att han tycker om mig jättemycket.

Men som vanligt är det jag som bromsar. Rädd som jag är innerst inne.

Men jag ska försöka våga. För min skull.