Nu sitter man ute i stugan. Vackert är det, och imorgon ska jag ta en vända dit jag bodde förr. Lämna över nycklar och skriva på papper.

Sen är jag helt fri, igen. Underbart egentligen men farligt på samma gång.

Och min nya pojkvän eller vad man nu ska kalla honom ska komma med hit också. Han ska vara här i tre-fyra dar ungefär. Ska bli mysigt, och jäklar vad med sex vi ska ha. Som i vanlig ordning.

Grabben är fan som en kanin ibland. 7-8 gånger under en dag är inga problem. Men det är bara trevligt. Och för några dagar sen lyckades jag få honom att komma två gånger under loppet av några minuter. Jag trodde fasen han skulle dö. Han hade aldrig varit med om något liknande. Sen var han ganska nöjd i typ en dag. Jag körde slut på honom totalt tydligen.

Det känns bra konstigt egentligen, att jag nu eventuellt har ett förhållande. Om han får som han vill så är vi ju ett par till 100%. Men jag tar det lite lugnt. Har inte sagt något till nån än. Förutom min syrra, hon har ju träffat honom flera gånger.

Men hon gillar honom verkligen, tycker att han verkar vara en bra kille. Men hennes plastdotter är nog lite förtjust i honom. Det är bra roligt att kolla på, och jag förstår ju varför. Han är himla snygg.

Och hon är i tonåren så det är klart det är spännande. Hon sa det till mig att hon är lite avundsjuk på att jag hittat en sån bra kille. Jag får väl ta och hitta en till henne också då. Jag lyckas ju alltid hitta killar som är pojkvänsmaterial. Nu får man se ifall kärleken från hans sida håller i sig också. I så fall vågar jag väl börja tro på att det kan vara något att bygga på. Tills dess så kommer jag ju i alla fall ha det himla trevligt. Hans eld och lågor förälskelse kanske går över om några månader. Men det återstår att se.

Jösses vilken vändning mitt liv tog i helgen. Helt plötsligt vräker killen jag träffar ur sig att han älskar mig. Det gjorde han i fredags, och på lördagen blir jag medsläpad till ett dop. Jag får träffa hans mamma och släkt.

Jag har vanligtvis mammafobi för de kan vara bra jävliga ibland. Men hon verkade supermysig. Det var dessutom hon som ville att jag skulle komma. Han har tydligen berättat att han träffat en tjej. Så hux flux så har jag tydligen pojkvän.

Det trodde jag aldrig. Han är ganska ung dock. Tre år yngre. Men jag kan redan säga att han är mer mogen än mitt x. Och han var lika gammal som mig.

Och vi har ju så himla roligt ihop. Det var länge sedan jag var såhär nöjd med livet. Allt känns bra och rätt. Och han säger att vi kan börja tävla ihop. I alla fall testa, och det är ju precis det jag vill. Det kan inte bli mer perfekt.

En riktigt snygg kille med samma intressen. Vad mer kan man begära egentligen. Alla omständigheter runt ändras ju hela tiden, men om han är som han är nu är han perfekt för mig.

Och snacka om att jag blev bebis sjuk när vi var på dop. En massa småttingar överallt. Och det sjukaste av allt var att han blev likadan. Om inte värre, vilket jag verkligen inte trodde.

Han säger att om jag skulle råka bli gravid så vill han att jag behåller det. Men det får vi allt se. Hur läget är och ifall ekonomin tillåter det. Men som det verkar nu skulle han vara en toppenkille att ha barn med. Ställer upp till hundra och hjälper till med allt. Gosar och visar känslor, visar bland andra att vi hör ihop osv. Egentligen går jag bara och väntar på ett bakslag. Någon hemsk hemlighet eller något i hans personlighet som är knas.

Man har väl blivit lite cynisk på gamla dar. Det är trist för då lyckas jag inte njuta lika mycket av det som är bra som jag borde.