Jösses, nu hörde han av sig. Och frågade om jag ville ses idag, nu!

Jag vet att hans tjej är borta och fixar lite saker i några timmar, så nu passar han på. Jag måste verkligen säga till honom att det inte kommer bli ett ligg.

Fasen egentligen tänder jag inte på att ligga med samma killar igen.

Och honom känner jag verkligen utan och innan.

Undrar hur jag ska ordna upp det här?

Alltså seriöst nu, hur på får en kille vara? Det skulle vara jättesött om jag gillade honom ens lite. Men nu var det bara en kille i mängden som jag låg med, och han var inte ens särskilt bra.

Och inte så snygg heller för den delen. En helt okej one nighter men inte mer än så.

Och nu skriver han och frågar om jag vill ses, jag säger att jag inte har tid den här veckan. Och det har jag verkligen inte heller. Ingen lögn där.

Han blir förbannad?

Och säger att jag har lovat honom att vi ska ses. Och jag vet själv att jag aldrig lovar folk att vi ska ses. Jag säger kanske, om jag har tid.

Då sa han, ja men då kanske vi ska strunta i att ses. Och jag sket i att svara på det.

Då får jag tillbaka.

-Dålig stil...Du vill inte ses igen va? Ärligt

Jag skriver att inte om han håller på sådär. För jag pallar fan inte en kille som tjaffsar och e grinig om minsta grej när man inte ens är involverade med varandra på det sättet.

Jag fick fint förklara för honom att jag inte vill att han ska falla för mig.

Varpå han skriver.

-Lugnt..Ja kommer inte göra de...

Jaha säkert tänker jag, det verkar ju redan som det är på god väg.

Sen att det är dålig stil att jag bokar lver det vi har bestämt?! Och jag har inte lovat honom ett skit! Jag blir så trött!

Antingen är killar för mycket eller på tok för lite. Finns det inte lagom på mars??

Jaha nu ringde Jens för ett tag sen. Vi pratade lite om vad vi gjort i helgen. Inget speciellt. Jag har stängt av för honom nu.

Jag tror faktiskt att det märks.

Men han ville träffa mig imorgon sa han. Vi får väl se om det blir något eller om han ställer in igen. Man vet aldrig.

Ikväll blir det tv kväll med en tjejkompis. Men mitt x vill att jag ska komma dit ikväll. För hans tjej jobbar. Men det känns fan inte rätt att göra så.

Så jag kommer inte göra det. Helt sjukt vad alla sliter och drar i mig ibland.

Och vissa drar jag mig allt längre ifrån, sakta men säkert.

Jag ska åka till Göteborg om några veckor. Det ska bli skoj tror jag.

Pappa ska väl ta hand om hunden så det blir en helt ansvarsfri helg för en gångs skull.

Sen är det en kille som heter David som vill träffa mig igen också. Jag gick på typ två dejter med honom för några år sen. Jag fattar inte att han inte kan glömma mig. För vi gjorde fasen ingenting.

Han har jagat mig i så många år så det nästan e lite sjukt.

Igår gick hela dagen utan pojkar, det var ganska skönt. Visst de skrev på nätet men det var ingen som ringde och smsade.

Ikväll blir det som sagt tv kväll med min tjejpolare och skvaller om senaste killarna och godis. Så bra som det kan bli en tisdagskväll alltså!

Hon och jag är så lika när det gäller killar. Så kul att prata med henne.

Frågan är egentligen, som maler i mitt huvud hela tiden. Tänk om någon blir kär i mig? Vad ska jag göra då?

Jaha då är man där igen. Att jag börjar förlora intresset.

Det handlar om Jens som han heter. Killen som kysste mig så fantastiskt att jag fick ilningar i ryggraden.

Jag träffade inte honom förra veckan, han var för upptagen.

Jag rinde honom en snabbis i torsdags, dan vi skulle setts. Han skrämde livet ur mig det samtalet.

Han frågade mig ifall jag trodde ifall vi var ett par! Jag tänkte shit! Hur har han fått för sig det. Men han förklarade att det var vissa tjejer som tänkte så när de träffat honom ett par gånger. Och att han gjort misstaget att tro det ett par gånger när han träffat tjejer han gillat.

Min tjejkompis tittade oroligt på mig under samtalet, jag hade tydligen blivit helt vit i ansiktet fick jag höra efteråt. Visst jag tycker han är superfin och allt. Men vi har ju bara setts två gånger. Hur kunde han tro att jag trodde det???

Jag är nog för snäll och sötar mig för mycket för mitt eget bästa. Fast jag har slängt riktiga dissar emot honom ibland. Utan att tänka på det direkt.

Så nu har det gått, få se. Typ fem dagar sen han hörde av sig.

Han skulle bort över helgen men han sa att vi kunde höras i helgen. Jag tänkte att då får han ringa när han har tid.

Vilket han inte har gjort. Så jag slängde iväg ett sms nu och frågade om han hade kul i helgen och ifall han hade lust att ses någon gång den här veckan.

Så får vi väl se om han svarar. Om han inte gör det, så blir jag väl lite besviken. För vi hade trevligt ihop och vi kunde snacka. Men det finns alltid nya fiskar i dammen.

Livet stannar inte, och jag stannar inte.

Jösses säger jag bara!

Jag åkte hem till den där killen i lördags. Han var supersöt och bjöd på mat och vin. Vi kollade på film. Såklart kunde han inte hålla fingrarna i styr och det blev mer än kyssar och smek, han var så kåt så att han frustade.

Han visste knappt var han skulle göra av sig själv. Han verkade lite osäker, och jag förstog att han inte hade haft så många. Så jag tänkte att jag skulle ge honom en riktig jävla omgång.

Och det fick han. Tre gånger den natten.

Han var helt salig. Vi åt frukost på söndagen och sedan skulle jag åka hem tänkte jag. Men vi gick på en promenad och pratade lite. Vid tolv på dagen tog jag bilen och åkte hemmåt.

När jag åkt i några minuter dök det här sms;et upp!

Hej! Det var mysigt att du kom till mig igår, men inser att det var dumt av mig att hoppa i säng med dig. Du är en mycket trevlig och glad tjej, men inser att du inte är den jag söker efter.

Dessutom kommer jag ha för mycket att stå i  här ute framöver. Är inte redo för något nytt förhållande heller än, förlåt förlåt!/Lars

Jag höll nästan på att köra av vägen när jag läste det. Jag fattade verkligen inte hur han kunde tro att jag ville att vi skulle bli ett par?!

Men insåg jävligt snabbt att det här var nog första gången han gjorde något sådant här. Som händer mig varje vecka. Han trodde seriöst att jag ville vara tillsammans med honom efter det här.

Jag sket i att svara för jag tyckte det var skitsamma. Jag ville ju inte ha honom till pojkvän ändå, så varför engagera sig.

Efter några timmar ringer han och säger att han känner sig hemsk för att han varit elak emot mig. Att han gjort fel. Jag säger som det är att det inte var någon fara. Men han tyckte att det var det visst. Man gör inte så tyckte han.

Han bad om ursäkt, och jag sa igen att det inte var någon fara.

Och berättade att jag inte kunde prata just då, jag var på ett olämpligt ställe.

Jag försöker ringa honom när jag sitter i bilen igen. Men han svarar inte, skriver till mig sen att han var och sjöng.

Men att jag kan ringa efter nio. Jag går ut på promenad med hunden och min kompis, jag berättar f.ö om vad som hände för henne och hon höll på att skratta ihjäl sig då hon vet hur jag är.

Men stackars Lars har ingen aning uppenbarligen.

Jag får tag på honom och han är lika skakad fortfarande och ber om ursäkt gång på gång. Till slut fattar han att jag har gjort så förr och det är ingen stor grej. Han berättar då att han aldrig har gjort något liknande förr. Ajfan tänker jag, jobbigt läge.

Han säger att han inte är redo för något, varpå jag får förklara för honom att jag inte vill ha pojkvän nu. Då trillar poletten ner. Han medger att jag nog är mer erfaren än honom. Grattis tänker jag, förstog han det först nu?

Det slutar med att jag säger att det är lugnt bara han inte pratar brevid mun. Han lovar och svär. Sen lägger jag på.

Ibland råkar man ut för genuina pojkar och man blir nästan rädd. Helt otroligt att jag alltid lyckas hitta de oskyldiga fina pojkarna. När andra letar sig fördärvade efter dem.

Men han lär ju minnas mig resten av livet iaf!

Igår blev mitt liv vänt upp och ner.

Ordentligt, bortom all kontroll. Mitt x var här, och det är verkligen länge sen vi var ett par. Nästan åtta år sen.

Sen dess har vi varit vänner. Med ett felsteg för kanske sju år sen. Men nu trodde jag verkligen att vi bara var vänner. Jag bjöd hit honom på film som många gånger förut. Men helt plötsligt så ligger vi i soffan och ser varandra i ögonen.

Jag blev helt iskall inuti. Han har sambo sen massa år tillbaka lixom jag.

Han vet inte om att det har gått åt helvete för mitt föhållande. Och umgås med min sambo. De tränar tillsammans, och träffar kanske en gång i veckan eller mer.

Och jag har tyckt att det har varit super, för jag får behålla honom som vän. För han är verkligen en av mina närmsta vänner.

Vi såg varandra i ögonen, och han kysste mig.

Det var sådär bekant, som förr. Men med en ny passion som inte gick att ta miste på. Det stannade som tur var vid kyssar. Han förklarade att det hade gått åt helskotta med hans förhållande med. Och jag sa till honom, undrar hur många gånger vi ska gå igenom sånt här ihop. För vi ser alltid varandras förhållanden komma och försvinna. Men vi står ändå kvar, sida vid sida. Han sa att han inte skulle berätta något för sin tjej. Och mitt x är på resa med jobbet. Så det är lugnt än så länge.

Han ska komma hit idag och prata om det. Vi får se hur det blir med allt nu.

Och efter allt detta åker jag iväg och dansar. På dansen träffar jag en kille som var så rar. Superfin var han verkligen.

Han fick mig att glömma för en stund. Han pluggar i Uppsala.

Tidigare idag så ringde han och frågade om jag hade lust att komma förbi och ta en promenad i det fina vädret. Och det känner jag att det vill jag nog göra.

Och sen ikväll så kommer en tjejkompis hit och vi ska kolla på film och tröstäta lite. Fullt ös-medvetslös!

Jag ska ta det från start, så att ni kan historien sen jag tog steget ut.

Först var det en kille i grannkomunen som jag åkte till.

Han var snäll och go, men hade ganska stor distans till mig. Han visste att jag just brutit en förlovning och att jag bodde ihop med honom än.

Jag tröttnade på honom ganska snabbt när han inte gav mig det jag hoppades innerligt på. Jag är svältfödd på närhet och ömhet.

Passion ska vi inte ens tala om.

Efter några veckor så åkte jag på en kryssning. På kryssningen träffade jag en trevlig kille som jag drog till hytten med.

Han bodde en ganska bra bit ifrån sthlm så han var safe.

Han och alla hans kompisar lovordade mig och jag började känna att jag är tillbaka till det som jag var innan förhållandet.

En glad och charmig tjej som tar livet som det kommer. Tar det jag vill ha och smiter när det inte passar. Sån som jag tycker om att vara.

Livet har tagit för stora kliv med mig på för kort tid. Jag kännde mig som en radhusmorsa redan. Vid 22 års ålder. Det gick bara inte, vart tog min ungdom vägen?

Jag tänkte inte vara barnvakt till min sambo hela livet. Och sköta om honom, städa och laga maten. Jag innsåg att jag vill ha en man. En som tar hand om mig.

Inte tvärt om, jag vill ha lika villkor. Inte att han "hjälper till" när han städar. Utan att han gör det för att det behövs och att han också bor här.

Jag innsåg att jag flyttat ihop med ett barn, för det är vad han är.

Jag blev hans nya mamma, och jag tar det inte.

Sen efter kryssningen träffade jag en annan kille på nätet. Internet är mitt spindelnät och jag är den svarta änkan. Jag ser vad jag vill ha och tar det.

Den här killen såg jag och tog. Det var något speciellt med honom.

Första gången jag träffade honom så smälte jag. Jag trodde att jag skulle bli kär i den här killen. Men det gick över snabbt.

Charmen försvann när han inte ringde på flera dagar när jag åkt därifrån efter att ha spenderat en vild natt i hans säng. Men jag ryckte bara på axlarna och gick vidare.Nu finns han kvar i bakgrunden och jag träffar honom lite då och då. Inget speciellt.

Efter honom så började jag prata med en jätterar kille i telefon i flera timmar om dagen. Han var rolig att snacka med och som en gammal vän.

Han var charmig och förstående. Jag tyckte om hans röst.

Men när vi träffades så fanns det ingen gnista.

Vi gjorde massa roliga saker tillsammans men jag fastnade aldrig för honom. Dessvärre gjorde han det för mig. Jag försöker få honom förstå på ett snyggt sätt. Men det går väl sisådär.

Förra veckan slog det till ordentligt. Jag träffade en kille som jag snackat med på nätet ett tag. Han har "jagat" mig i flera år. Velat träffa mig och ta en fika eller vad som helst. Men jag har nekat honom för att han verkade inte som min typ.

När jag möter honom på gatan så är han galet vacker.

Charmen bara lös igenom allt. Vi bestämmer oss för att sätta oss på mitt stammisfik på sveavägen. Vi samtalar om lite allt möjligt och jag ser att han tycker jag är intressant. Jag blir nöjd över vad jag lyckas med och slår på charmen.

Efter lite mer än en timme så frågar han om jag vill gå och ta en öl istället. Jag känner, varför inte. Jag har ingen tid jag ska passa imorgon och livet är kort.

Vi går till hans favoritställe. Dricker ale och snackar. I timmar pratar vi, allt rullar på som ingenting. Jag känner mig trygg och har roligt.

Under tiden vi sitter där börjar en massa andra killar smsa. Och nu snackar vi inte två, tre sms utan ett tjugotal. Helt galet blir det. Men jag är rätt nöjd med det för det får honom att förstå att jag är nog svårare att fånga än vad han från början trott.

Han tar mina händer efter ett tag, ser mig i ögonen. Han är verkligen fin, hans leende är snett och tokcharmigt. Personalen på stället går förbi och sneglar emot vårat bås och ler och skakar på huvudet. De ser nog vad som är på väg att hända.

Jag vet det, han vet det. Och alla som går förbi.

Han sträcker sig fram och sätter händerna på var sida om mitt huvud och ger mig en kyss värd att dö för.

Allt bara försvinner, hans läppar är underbara. Han luktar så gott att man bara vill sitta kvar så nära för evigt. Han stryker sina fingrar emot min nacke.

Det känns som en evighet. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Jag har kysst många, men den här kyssen var gudomligt bra.

Det finns inga mer ord för att beskriva den egentligen. Helt otrolig.

Efter några timmar till så föreslår han att vi går hem till hans mamma? och sover.

Hon bodde i kvarteret. Så på första "dejten" fick jag träffa hans mor. Hon var liten och söt. Verkade trevlig.

Vi bäddade i gästrummet, framför tvn. Vi hade sex tre gånger den natten.

Helt okej sex. Men det märktes att han var lite osäker.

Det var väl jag också på något sätt. Antagligen för att jag kännde att det var mer än bara en tillfällig natt det här. Att det skulle komma något mer.

Och mycket riktigt det har det gjort också.

Vi har setts en gång till, såg på film och jag masserade honom. Han ville ha sex men jag kännde mig ofräsch så jag nekade honom. Han blev lite frustrerad.

Imorgon skall jag träffa honom igen. Och det bara pirrar. Men jag måste behålla kontrollen. Jag får inte fall så enkelt.

Jag måste ha kontroll över mig själv i alla situationer som kräver det.

Återkommer med mer detaljer senare;)

För snart två månader sen öppnade sig helvetesklyftan nedanför mina mina fötter. Jag tog klivet ut ifrån min sambo och in i en annan mans famn.

Jag längtade aldrig dit, jag bara tog klivet ändå.

Utan att jag reflekterade, utan att känna ånger.

Han var varm och öm, visade mig det jag saknat under de senaste fyra åren.

Jag föll handlöst. Jag ville spendera all min tid med honom. All tid jag kunde fly ifrån mitt hem ner i hans soffa och säng.

Det är två månader sen. Tiden tickar på och männen kommer och går och jag stannar med min sambo även fast vi inte är som ett par nu så bor jag kvar med honom.

Han anar nog att något är fel.  Vi har det inte bra, långt ifrån. Det går rent av rakt åt helvete mellan oss.

Jag blev aldrig kär i honom och det straffar sig nu. Han var trygg när jag fann honom. Nu är han bara tråkig.

Men jag lyckas bara inte ta mig ifrån min sambo. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur utan att allt raserar. Att jag ska få flytta hem igen och min ekonomi krashar.

Och utan att han blir krossad. För det vill jag egentligen inte.

Men just nu har jag stängt av och bara har roligt, för jag är ung och tänker inte gå ner mig i träsket igen!

Jag leker med pojkarna, för jag har inget att förlora när det gäller dem.

Det spelar ingen roll om de inte ringer igen. Det finns alltid nya och jag går alltid hem till min sambo.

Döm mig gärna, hata mig gärna, det är det många som skulle göra om de visste. Men det gör de inte.