Åh jag har sån ångest, att kärlek gjorde så ont hade jag glömt!

Saknaden efter en kille jag aldrig träffat är oändligt stor.

Jag skriver dikter igen, för att jag måste få ur allt jag känner för honom.

Han hade distans till mig idag. Det gjorde extremt ont, även om jag vet att han var trött och på väg att bli sjuk och lite stressad så föll ändå hela min värld. Min perfekta lilla bubbla som kommer spricka förr eller senare.

Om man kan älska någon man aldrig träffat så gör jag det nu. Han är mitt allt, jag skulle sörja mig sönder om han sa att han inte vill ha något mer.

Han har sagt att det gått väldigt snabbt allting, från att vara helt ensam till att hitta mig som är så underbar. Och det känns som om jag ska gå sönder för att det går så långsamt. Jag vill till honom nu, helst igår. Jag vill kyssa honom, älska med honom och visa honom att jag vill ha honom. Men jag får inte.

Han vill inte, eller på ett sätt vill han men han vågar inte. Och det gör så ont i mig. Att inte vara åtrådd för min kropp, att inte vara jagad. Nu är det jag som jagar honom och suktar. Men det kanske är bra för att jag får falla så hårt att jag jag vet att det inte finns någon återvändo.

Jag tär på dig

Är för mycket

Och för ensam

Kväver dig

Suktar dig

Kräver av dig
Och älskar dig
Men jag bromsar
För min egen skull

För annars får jag inte dig
Och utan dig

Vill jag inte ha ett mig
Du är allt jag önskar
Allt jag begär

Det som mig förtär
Ska det kännas så här

Att vara så fruktansvärt kär

När jag inte vet vem jag är

Så vet jag att det är dig
Jag ska älska så här

Nu jävlar har kärleken slagit till, och det är fan som att få en sten i bakhuvudet.

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle bli såhär bara för att jag skrev till en kille på nätet att han var fin. Idag såg jag honom för första gången i cam, och det är verkligen det här som är så löjligt, att jag känner så mycket för någon som jag inte ens har träffat.

Men vi har ett band som jag inte kan förklara. Det känns in i själen att det är något utöver det vanliga. Och jag tror verkligen att det kan ge mig super mycket att träffa en kille som inte vill ligga med mig det första han gör. Han vill inte ens se bilder på mig i underkläder, han är på något sätt ren i själen.

Han respekterar mig på ett sätt som inte ens jag gör, och det kanske är precis vad jag behöver.

Och något fantastiskt som hände var att helt plötsligt släppte det bara för honom och han började gråta, tårarna bara trillade. Det är sällan jag känner med en annan människa till hundra procent, men det här var rakt igenom ärligt.

Han skrev att det var för att han var så lycklig, jag har gjort honom så glad. Han har aldrig varit kär förr, aldrig känt så som han gör nu.

Han sa att han  inte förstod hur jag kunde tycka om honom. Att han var livrädd för det verkade för bra för att vara sant. Och jag kunde inte annat än hålla med. Jag litar mycket sällan på människor och det är ingen som känner mig helt. Men den här killen får veta allt.

Han är en fantastisk människa, och han tycker att jag också är det. Det enda ord jag har att beskriva det med är makalöst.

Och jag har inte ens träffat honom, jag kommer att gråta som ett barn första gången jag kommer få honom i mina armar och jag tror han kommer göra samma sak.

Det här är en saga som blir sann.

Jag har alltid sagt att jag är innerst inne en prinsessa, att jag vill ha en prins. Det här är nog min prins och han kommer ju för fan till och med på häst.

Han är min frihet och mina djupaste önskningar. Om inte det här funkar så är det för att jag kommer sabba det. För att jag blir rädd eller testar det för långt för att få se styrkan  i ett oss.

Men jag tror inte han brister, jag tror att om jag tar det lungt så kommer det här gå helt smärtfritt. Om jag bara ger honom den respekt och tid han behöver för att acceptera mig i sitt liv så kommer jag stanna där för resten av mitt.

Jag önskar verkligen att jag får träffa honom snart, men på samma gång inte. För jag vill falla ännu mera jag vill komma till den punkten att jag inte kan leva utan honom innan jag träffar honom för första gången.

För det är precis den kärleken som jag tror finns, att kunna älska en människa mer än livet själv. Nu får alla killar som dejtar och dejtat mig reda på det här. Jag ändrade relationsstatus på facebook. Utan att fråga Stoffe, jag vill och vet att han kommer få syn på det när han smyger in på min sida och kollar. Och får se det och förstår att det är honom jag menar, att han ska få njuta av det hur mycket och länge han vill. Att han ska få gråta för att han blir lycklig och skratta för att det bubblar inom honom också.

Jag svävar på moln, inget som har hänt tidigare spelar någon roll. För allt som hänt mig ledde fram till honom och just nu är det allt som betyder något.

Han är perfekt för mig, och jag för honom. Vi är så lika och det vi har svårt för stärker den andra.

Han säger till mig hela tiden, "det kommer bli bra det här".

Och jag vet att han har rätt och att det är sant. Jag har så ont i magen, jag är så kär så det är otroligt. Om det blir värre än så här vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag saknar honom fast jag inte har träffat honom. Jag är orolig så fort han inte hört av sig. För han använder nästan inte mobil, jag har inte ens nummret. Så jag kan inte bara skriva när som helst. Och det är antagligen det som gör honom ännu mer intressant. Den distansen och avståndet gör honom om möjligt ännu mer oemotståndlig.

Och han är så vacker, men det är så synd att han inte ser det själv. Men det är väl därför jag har dykt upp i hans liv, för att få honom att se det.

Att få honom förstå vad han är värd, vilken fin människa han är och hur bra jag mår av honom. Han skriver böcker, precis som jag en biografi om sitt liv. Och vi sa det att nu får vi fläta ihop dem och ge ut dem tillsammans. Att bägge får visa sitt perspektiv och så får folk se hur det slutade. Hur man finner sin själsfrände.

För jag tror verkligen han är det.

Han är allt jag letat efter och lite till. Nu hoppas jag bara att känslorna stannar och jag inte ballar ur. För jag vet ju att jag brukar stoppa undan känslor och skrapa bort killarna efter ett tag. Jag ska verkligen göra allt i min makt för att inte göra det, men jag tror inte han tillåter det heller. Jag tror han stoppar mig om han märker att jag är på väg bort.

Och det är precis vad jag behöver, någon som vet och förstår. Någon som fångar mig innan jag vet att jag faller. Någon som alltid vet vart han har mig.

Jag är så förälskad och jag tror jag älskar honom om det är möjligt så snabbt. Jag skulle gå igenom eld och vatten för honom just nu. Jag skulle ta kulan för honom och föda hans barn. Jag älskar en kille jag inte ens träffat. Herre gud vad naiv jag är innert inne. Djupt där inne som jag inte brukar leta.

<3

Å jag är så glad så jag skulle kunna explodera.

Jag har nog hittat min drömkille, för det kan inte vara något annat. Vi pratade i sex timmar! Kunde inte slita oss ifrån varandra. Han är underbar, får mig att skratta och tänka och längta.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi kom in på prat om barn och namn, och det visade sig att vi hade samma önskenamn. Lucas och Alva och Ofelia helt vansinnigt. Han är verkligen exakt som mig, han förstår mig precis och jag avslutar redan hans meningar. Men kan det verkligen vara så här enkelt?

Det känns nästan som jag fuskar, för att det går så smidigt.

Bröllop kom vi också in på, kom fram till att bägge vill ha cello på cermonin. Vi vill samma saker, har samma drömmar och längtar efter samma saker. Men något som är helt otroligt är att han faktiskt är oskuld.

Han är ändå inte en liten pojke, han har bara valt att ha det så. För att han trivts med sitt liv och inte hittat en tjej som var tillräckligt god nog. För honom betyder det otroligt mycket. Och jag har faktiskt alltid sagt att jag hellre föredrar ovana killar som man kan forma än killar som tror att de är bäst på allt.

Den här killen skulle uppskatta mig för den jag är och vara evigt tacksam för att jag är med honom.

Vi pratade om allt som kunde tänkas, jag fick ont i magen när jag insåg att vi skulle lägga på snart. Som sagt sex timmar, utan pinsam tystad eller jobbiga saker. Bara rent himmelrike.

Nu har han skrivit på facebook att han är kär. Hur underbar är han inte lixom.

Jag beundrar honom som person, han har stor intigritet och vet precis vad han vill. Och så gör han det han vill, utan att någon kan styra bort honom.

Han jobbar med sitt drömjobb, lever det liv han vill och uppskattar minsta lilla.

Jag trodde aldrig jag skulle hitta en sån kille som motsvarade alla mina förväntningar på hur jag ville att mitt liv skulle bli.

Han har berättat för sin familj om mig, visat bilder och berättar tydligen för alla andra han känner också. Vilket jag också gör, det bara bubblar upp.

Jag hoppas verkligen att den här känslan håller i sig. Önskar att jag kunde vara hos honom nu på en gång.

Jag vet att jag kan lita på den här killen, jag är helt säker på det. Och det är väldigt få i mitt liv som jag någonsin har litat på. Och det betyder väldigt mycket.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer, men han är perfekt.

Han ser verkligen bra ut och är allt jag någonsin önskat.

Och jag är öppen som en bok för honom, behöver inte dölja något. Jag vet att han inte kommer döma mig vad jag än säger.

Vilken hemsk historia ur mitt liv jag än kommer berätta kommer han stå vid min sida och stödja mig.

Han vill tom börja dansa för att jag älskar det så mycket. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna att hitta den här killen. Nu gäller det bara att jag inte sabbar det för att jag blir skraj eller för kräsen. Nu ska jag försöka somna, jag kommer drömma om honom i natt det vet jag. Undrar ifall man kan älska någon man aldrig träffat. Så som det känns nu har jag inte kännt sen jag var 14 år och kär för första gången, jag vet inte vart jag ska göra av all lycka och känslorna bara bubblar. Det suger i magen och hjärtat slår i otakt. Jag blir yr av bara tanken på honom och ler konstant.

Tack grymma värld för att du gav mig en till chans!

Just nu är jag i Göteborg och raggar runt. Det är helt okej, killarna här är trevliga och jag fick mycket uppmärksamhet på krogen igår. Och det är ju alltid skoj. Passade på att träffa en kille som jag snackat med på nätet också.

Han var inte alls så snygg som jag trodde, rent av inte snygg alls.

Jag insåg snabbt att vi inte hade något gemensamt heller. Och han trodde nog att jag var ett enkelt ragg, men så är inte fallet. Jag tar killar efter mitt tycke och smak och väljer och vrakar. Jag tar inte dem för att de vill ha mig först utan för att jag såg dem och fann dem intressanta och attraktiva.

Det ska nästan vara så att man ska kunna bli tillsammans med dem. Pojkvänsmatrial fast bara för en stund. Jag skulle aldrig ragga på en kille med avsikten att bara ligga med honom. Det kan jag få när jag vill när som helst.

När jag träffar en kille så ska det finnas en kontakt och glöd. Passion är mitt nyckelord. Det ska vara en kille som jag kan tänka mig att bygga vidare med. Även om jag inte gör det.

Och killen på landet som vi kan kalla Stoffe fanns med mig hela tiden. Vilka killar jag än träffade så tänkte jag, nej du är inte lika bra som stoffe. Varför skulle jag gilla dig för?

Jag väntar varje dag på hans mejl. Han skriver så fint, är otroligt romantisk och verkar verkligen vara intresserad. Han vill vara med mig, och han tror att jag är the one.

Nu hoppas jag bara att jag inte krossar hans hjärta. Han har inte haft någon riktig flickvän någonsin bara för att när han väl ska stadga sig vill han göra det för livet. Det är ju egentligen det jag vill också, jag kan ju inte flacka runt bland killar resten av mitt liv. Men för att jag ska bli nöjd krävs mycket, otroligt mycket. Men om jag skulle hitta en människa som kan ge mig allt det som jag vill ha känslomässigt skulle det vara underbart.

Jag vill ha romantik och passion, glöd och hetta. Trygghet och tillit, att kunna prata med varandra om allt. Vara hundra procent ärliga utan att det sen används emot varandra. Jag vill att man delar på ansvar och visar uppskattning.

Att man kan bråka och sedan bli sams igen för att få bort pressen. Jag vill kunna retas och busa utan att det blir sura miner.

Jag vill vara med någon som gör att jag inte ser andra killar. Att andra killar inte är ett alternativ. För man är uppfylld på alla sätt med den man har redan.

Jag vill ha ett lugnt tryggt familjeliv, barn och djur. På landet, utan grannar för nära. Med nära vänner och stora släktfester utan bråk.

Jag vill ha allt, jag vill ha Disney kärlek. Jag tror att det finns, jag har upplevt det en gång och det var underbart men jag var för dum att se det då. Nu vet jag vad jag ska leta efter.

Och på något sätt tror jag att Stoffe är den som kan ge mig allt det.

Jag har varit singel sen vid nyår ungefär. Jag trivs verkligen med det, men ifall det dyker upp någon som han så kan man ju inte blunda.

Hela kroppen håller på att explodera av alla känslor som jag försöker hålla i styr. Magen pirrar och hjärtat dunkar snabbt. Jag blir nästan yr när jag tänker på honom, fnittrar som en liten flicka när han skriver fina saker på Facebook.

Han har sagt att han berättat för alla han träffar om mig, för de ser att han är gladare än förr.

Han skriver att hans hjärta pumpar, hoppar och stannar samtidigt när han tänker på mig. Han sjunger låtar om kärlek när han tänker på mig och ger mig länkar till låtarna han nynnar på. Han är otroligt romantisk.

Det känns nästan lite för bra för att vara sant, och de säger att man ska inte rusa in, men jag vill rusa in med huvudet före och bara låta allt explodera. Jag har ju absolut inget att förlora.

Vi har inte ens pratat i telefonen än, han ska ringa mig nu idag eller imorgon.

Om han vågar, men det tror jag. Han skrev på Fb att han skulle göra det i sin statusrad. Jag kommer väl att dö när han ringer, men jag har redan hört hans röst. För han har en film på youtube där han pratar bland annat. När jag fick se den blev jag superglad för han var verkligen fin. Inte bara på bilder utan på film med. Så nu slipper jag vara orolig för att han är ful egentligen.

För jag är bra utseendefixerad ändå. Jag vill ha en riktigt snygg kille som jag kan visa upp. Någon som matchar med mig, att det syns att vi är ett par. Inte en sån kille som folk säger bakom ryggen, men vad gör han med henne? Hur lyckades han med det?

Jag återkommer så fort jag vet mer eller han har ringt. Eller om någon av alla killarna här i stan börjar tokragga på mig.

Eventuellt i alla fall. Jag har kanske hittat min absolut drömkille. På facebook?!

Jag skrev till honom för att jag tyckte att han var så himla fin. Och det var första gången jag har gjort något liknande på facebook, för där vill man ju ändå bara ha sina vänner kan jag tycka.

Han blev jätteglad, tackade hemkst mycket och sa att jag också var väldigt fin.

Sen har det bara rullat på. Han verkar vara en fantastisk människa. Helt godhjärtad och öppen. Dömer ingen och tar folk som de är. Precis som mig.

Han bor på en gård på landet, med sina djur. Han har det liv jag alltid har vetat att jag ska ha. Och jag verkar vara den han letat efter.

Allt flyter på underbart bra. Nu ska jag bara få lite bättre kontakt med honom och kanske åka och hälsa på. Han bor ändå bara 2 timmar ifrån mig. Det är faktiskt inte alls långt.

Vi skriver mail som fyller A4 sidor och pratar om allt. Han är en sån som man kan vara ärlig med och säga precis vad man tycker, utan att han tar för hårt på det.

Som sagt verkar han vara en underbar människa. Ren och oförstörd nästan.

Men innan jag började prata med honom så hade jag redan bestämt att mitt kk skulle komma hit. Han dansaren, som jag dejtade förr.

Men när jag väl va med honom så kunde jag inte sluta tänka på killen på nätet. Vad som än skedde hade jag honom i bakhuvudet. Jag ville nästan vara honom trogen fastän vi inte ens har träffats. Han verkar ha någon slags makt över mig som jag inte riktigt kan förklara.

Jag är ju inte den som brukar bry mig i första taget annars. Jag tänker oftast på mig själv i såna relationer och sen får folk hänga på eller inte. Om inte så tar jag bara nästa. Det är nästan för enkelt för mig att hitta nya "objekt" att roa mig med.

Som ett bortskämt barn i en godisbutik rusar jag genom livet och väljer killarna jag vill ha, och får dem så gott som alltid. Nederlag finns inte i min värld av killar. Det finns bara toppar, inga dalar. Känslomässigt kanske, om jag faller för någon. Men det händer sällan att jag faller hårt.

Mitt kk fotade mig och vi hade sex, som vanligt. Mös och kramades och kollade på tv. Han vore perfekt som pojkvän ifall han skulle vilja ha mig och jag kunde falla för honom igen. Men det kommer jag inte. Har jag en gång stängt ute känslorna så hittar jag dem inte igen.

Nu ska jag återgå till min drömflykt om att jag kommer flytta ut på landet med denna underbara människa som kanske kan vara min själsfrände.

Peace!

Jätteskoj att folk skriver och kommenterar och frågar.

Dels för att jag blir glad av att folk är så öppna och härliga. Sen att jag får lite skit på köpet kan jag ta. Jag har valt mitt liv själv och är stolt över mig själv som människa.

Att vara ödmjuk och öppen kommer man långt på.

Jag kommer vara den damen på ålderdomshemmet som vet att hon gjort allt hon velat och älskat så mycket hon kunnat.

Jag lever varje dag som det vore min sista, gör det jag vill och låter ingen styra mig till att bli på ett visst sätt eller påverka mig negativt. Jag är jag och jag är underbar!

Jag brukar säga det, antingen älskar man mig eller så hatar man mig, finns egentligen inga mellanting. Antingen beundrar folk mig och det är kul att folk uppskattar en så klart. Eller så hatar de en och ger en skällsord, det enda jag kan göra då är att tycka synd om dem som inte kan se utanför sin egen lilla låda.

Men folk får vara som de vill och jag uppskattar alla, även om inte alla uppskattar mig.

Men jag vet att jag har hjärtat på rätt ställe.

Men det sticker ofta i ögonen (speciellt på tjejer) när det är en tjej som har gott självförtroende och tar för sig i livet. Jag säger bara, våga själv så ska du se vad underbart det är att stå på toppen av livet och titta på allt som sker med bredare perspektiv.

Nu börjar det likna något. Jag ska bli mer foxy än någonsin, för min skull.  

Har bantat ner mig ordentligt och det sista ska jag ta med hjälp av träning.

Till nästa sommar ska jag va så snygg så jag kommer vilja gå naken för att visa upp mig!

Sen mår jag ju så bra av träningen, endorfinerna är underbara!

Får man verkligen ha det så här bra?

Jag har danskillen som jag lyckats locka till att bli kk. Vilket är fenomenalt för vi funkar verkligen asbra i sängen. Jag får bestämma och han njuter.

När han var här härom natten så hade vi sex tre gånger på några timmar, jag kunde inte få nog av honom och han kunde inte få nog av mig.

Underbart är ordet!

Känslorna är borta för min del, vilket är utmärkt. Jag vill inte vara förälskad i någon som inte vill binda sig. Det är ett fatalt misstag att gå och hoppas på att de ska ändra sig. För det kommer inte ske.

Men han duger perfekt till att bara ringa så får han komma över, för jag tänker fan inte åka en meter för hans skull. Han får komma till mig ifall han vill ha något.

Jag vet att han så gärna vill ligga med mig och det kan jag verkligen utnyttja till fullo.

Sen har jag en annan kille också som är helt fantastisk som person.

Han har jag som en platonisk pojkvän som bara finns där hela tiden. Han vill alltid umgås och myser alltid med mig och kramas. Pussas ibland också men inget mer.

De bägge vet att det finns andra i mitt liv men inte till vilken utsträckning.

Så det är ju inte så att jag ger någon falska förhoppningar. Vilket är ganska viktigt i såna här relationer.

Och igår när jag var och dansade så dansade jag med en kille som jag avgudar på dansgolvet. Han är helt fantastisk på att föra och så otroligt mysig att dansa med.

Han ser jäkligt bra ut också, vilket bara är trevligt.

Vi dansar så nära att läpparna möts ibland och näsorna snuddar. Helt fruktansvärt erotiskt men det blir aldrig mer än så. För han har fästmö.

Han vill ha mig det vet jag, och det är det som är så roligt. Vi förstår varandra precis och vet exakt vart vi har den andra. Och det gör bara effekten av att vara så nära ännu mera spännande.

Sen idag hörde en gammal internet bekant av sig till mig, en kille som jag pratat med mycket med för kanske fem år sen. Han var helt besatt av mig då och är det fortfarande. Han verkar inte alls kunna släppa mig.

Vill att vi ska ses fast att han har sambo och allt. Men jag kommer inte träffa honom för jag vill inte vara den som förstör ett förhållande.

Så han kan ju sukta vidare.

Se men inte röra är en ganska bra regel men inte så himla trevlig om man har en kille som honom kanske.

Dagens tips- lyssna på Maud Lindström på spotify. Extremt roliga och bra texter!