Det gick "bättre" än väntat. Han vräkte inte ur sig en kärleksförklaring och jag kände inte ett skvatt. Visst han är mysig och allt men inget pirr alls.

Som tur var, däremot var det en annan sak som var otur. Kondomen lyckades brista och nu vettefan hur det här går. Men jag tror inte det blir något, jag har inte ägglossning nu och det borde inte vara några problem.

Dessutom äter jag inte ordentligt så kroppen borde inte vilja spara på barn heller. Men det återstår att se som sagt.

Jag lyckades ju att inte få barn med mitt x trots att vi låg nästan varje dag och han kom i mig hela tiden. Och det var under flera månader, så jag försöker intyga mig själv om att det inte blir något i det här fallet heller. Och jag är inget fan av dagen efter piller heller, eftersom det bara är en typ av starkare minipiller. Och i min familj har vi blodproppar. Så nej tack på den.

Och det blir inte till att behålla något barn heller, för jag kan inte vara hundra på vem som är pappan egentligen. Det finns ju ett antal alternativ. Men men man ska inte oroa sig i onödan egentligen.

Nu börjar det bli galet här. Nu har killen jag dejtade seriöst i sommras hört av sig. Han som dansade.

Han är på väg hit, han har fått reda på att jag ska flytta. Undrar vad han kommer säga om det. Men jag antar att han bara vill ha en sista natt med mig.

Det återstår att se. Men jag hoppas att han inte försöker övertala mig att stanna. Det skulle verkligen paja mina planer. För då kanske jag gör det. I alla fall om han säger att han vill ha något seriöst. Fan också, egentligen dumt att träffa honom. Djupt där inne finns det väl en liten låga som brinner för honom fortfarande, även fast jag inte har hört av mig till honom sen sist.

Jag var trots allt lite förälskad i honom. Nu är jag tillbaka, trubbel i paradiset som vanligt....

Grabben var här och nu har han åkt. Vi hade det väldigt trevligt, men inget att bygga vidare på. Jag har hunnit så mycket längre i livet än vad han har.

Jag skulle bara känna mig överlägsen och bättre vetande än honom. Det skulle inte funka, det är inte en sån relation jag vill ha. Det var det jag hade med mitt x. Och fy vilken översittare jag blir då. Om jag vet att jag upplevt mer och kan mer om nästan allt.

Vi kom gemensamt överens om att det inte skunde bli något vidare projekt. Vi kanske kan ses nån gång ibland men det är inget vi ska lägga så mycket energi på. Han förstod att det inte skulle funka om jag flyttar långt bort. Klok kille ändå, ingen drama.

17 åringen har börjat ge upp nu. Det är tur det, för hans skull. Jag vill inte såra honom. Tvärt om, har jag nog stärkt honom tillräckligt för att inse sitt egenvärde och han vet nog mer vad han vill ha i en tjej nu.

Det lutar mer och mer emot bonden. Det låter kanske hemskt men genom att kolla ifall jag vill ha andra killar kommer jag på ifall jag verkligen vill satsa på honom. Om man inte provar så vet man inte tänker jag.

Och som person är han faktiskt perfekt. Kanske lite "fulare" än vad jag brukar dras till men absolut inget fel på honom egentligen, bara jag som är ruskigt kräsen.

Jag ser nog alla relationer som sociala expriment. Testar olika vägar och ser vart de leder. Dokumenterar hur det går och funderar runt det.

Det är många av mina vänner som jämför mig med sheldon i The big band theory. Och till vissa delar stämmer det. Lika insnöad som han är på Strängteorin är jag intrasslad i det nät som relationer är. Och genom att peta runt lite på rätt ställe så kan allt ändras eller bli katastrof.

Det är nog inte så många som ser saker utifrån som jag gör. Jag kan alltid ta ett steg tillbaka och kolla på varför det blir som det blir och vad jag kan göra för att ändra det. Vilket gör att jag aldrig misslyckas med relationer om jag inte väljer det. Och lagom störd som man är så skjuter jag ifrån mig människor med täta skov. Ibland måste jag ha människor och ibland vill jag bara vara ensam.

Och om jag vill vara ensam slutar jag leta killar och jag stänger av helt. Men utifall jag vill ha sällskap så hittar jag det snabbt som ögat. Och det har jag aldrig haft svårt för.

Folk dras till mig, antagligen för att jag är öppen men ändå väldigt hemlig. Jag är aldrig uppenbar och har alltid något att berätta. Jag får väldigt ofta höra att jag är mystisk. Och jag tar det som en komplimang, för det betyder att jag är intressant nog att vilja veta mer om.

Och ego, men det märks nog i bloggen. Jag tänker på mig själv i första rummet. Sen får man ju lappa och laga det man pajar men det är alltid jag som räknas först. Starkast överlever så att säga.

Men nu ska jag fundera vidare på mina olika utvägar jag har att välja på. För det finns aldrig bara en väg, man har alltid ett antal alternativ. Frågan är bara hur väl de tilltalar mig.

Helgen har varit helt galen!

Åkte på kryssning, hade en heltokig outfit och festade som en galning. Men jag undvek att ragga. Konstigt nog, hade ingen lust alls att hitta nån ny kille.

Jag åkte ju för det första med ett helt gäng polare så det fanns ju grejer att göra ändå och jag bodde med killen i grannkommunen. Och en annan kille som jag haft ihop det med var också med.

Han fick dock lite pussar. Men inget mer än så.

Däremot var jag och dansade. Och på dansen hittade jag en ung kille (igen).

Han var 20 år fick jag reda på och toksnygg. Precis som jag vill ha dem var han mörkhårig och hade blå ögon. Inte för lång och ganska muskulös. Han var helt klart snyggast på hela stället. Honom lyckades jag snärja. Och mitt på dansgovlet kysser han mig, inte en gång utan flera gånger under varje låt. Jag dansade med honom nästan halva kvällen. Det var riktigt mysigt men jag var lite orolig att någon skulle få syn på oss. Men jag tror vi gick förbi rätt obemärkta.

Efter dansen var slut så skulle han hem till sig och jag till mig, var det tänkt iaf.

Men det slutade med att vi stog och hånglade som två fjortisar utanför i två timmar. Och till sist så bestämde vi oss för att jag skulle med honom hem.

Väl hemma hos honom blir det full fart. Jäklar vilken passion som infann sig. Han var helt vild. Och han tog för sig, verkligen.

Jag var nästan lite förvånad över att han var så frammåt. Det brukar vara jag som står för den biten. Men han var på precis samma nivå som mig, gillade samma saker och vi passade ihop på alla sätt. Det var en av de bästa killarna på länge faktiskt.

Han var lagom stor i de nedre regionerna också. Helt perfekt storlek om jag ska vara ärlig. Och knepig som jag är tänkte jag inte ens på hur det blir med bonden. Jag lever för mycket i nuet. Om han inte är framför mig så finns han inte i princip. Och så har det alltid varit. Men jag är ju inte uttalat tillsammans med honom än så lite roligt ska man väl få ha innan man blir toffel.

Vi höll på i säkert en timme och jag var helt slut när det var klart. Och han kom helt sjukt mycket också. Säkert en deciliter. Helt vansinnigt mycket var det, och överallt. Men men så kan det gå.

Han väckte mig igen, vid åttasnåret. Då ville han igen, han ville ifs direkt igen efter första gången också, men jag var helt slut.

Han är som en jäkla kanin. Unga killar med bra självförtroende is the shit uppenbarligen.

Idag ska han komma hit. Får se hur det slutar idag.