Idag ska jag träffa 17-åringen. Spännande ska det bli.

Jag vet inte vad han har tänkt sig, men jag tror han är ganska oskyldig.

Han vill hela tiden prata om musik med mig, antagligen för att jag är ganska insatt i många genrer. Men jag tycker inte det är så vansinnigt roligt att prata om.

Sen har jag lite udda musiksmak och det uppskattades visst också.

Men så går funderingarna i mitt huvud, hur ung han faktiskt är. Att han vill ha flickvän och allt vad det innebär.

Jag kan väl inte vara seriös med en kille som är så ung. Det borde aldrig gå.

Men han får väl träffa mig så får vi se vad som händer.

Han kanske lär sig ett och annat på vägen. Och så har jag det i huvudet att han alltid kommer komma ihåg mig. Det är lite spännande att tänka så.

Att man kan påverka ett liv eventuellt. Så jag får verkligen tänka på hur jag gör.

Jens från norrland hör av sig idag igen. Han säger att jag är extremt duktig på att kyssas, om han bara visste hur mycket jag övat tänker jag och fnissar för mig själv.

Ah jag är tillbaka på rätt spår i mitt liv igen. Mitt liv som jag gillar det.

Visst jag vill verkligen hitta kärleken, men tills dess ska jag njuta!

Det var underbart att dansa ikväll. Hittade lite godbitar. En kille blev jag rusktigt intresserad av. Han är inte så hemskt snygg men oj vad han kan dansa. Men han är ung, 19 år tror jag.

Efter en underbar danskväll så tänkte jag åka hem. Jag skjutsade hem min polare och då fick jag ett sms, från en kille som heter Jens. Han bor i norrland, har skrivit till mig på nätet i  ca 4 år.

Jag har inte direkt visat något intresse för honomt tidigare men han har alltid jagat mig. ÄVen om han aldrig träffat mig.

Jag körde in och mötte upp honom. Han var inte riktigt lika snygg som på bilderna men helt okej.

Vi promenerade runt en stund sen satte vi oss på en parkbänk vid vattnet. Efter en stund började han håll på som tonåringar gör, peta och kicklas. Till slut la han armen bakom mig. Och jag lutade mig emot honom. När jag skulle titta upp på honom så kysste han mig. Supergulligt och fint.

Vi satt ute och kysstes i flera timmar. Jätte mysigt var det faktiskt. Precis vad jag behövde. Han är ju fin och allt men jag är så himla svårfångad. Han har sagt att han vill att jag ska komma upp och ifall allt funkar flytta dit. Men jag vet inte. Jag är ju inte kär i honom.

Man får se hur det går helt enkelt.

Ah idag mår jag bra.

Jag har hittat rodret i mitt liv igen och njuter för fullt. Det är fasiken vansinnigt att släppa makten har jag insett. Jag gillar att bestämma över allt när det gäller mig själv. Känslor, vad jag ska göra och hur jag ska leva.

Och jag är nog banne mig en av få som kan stänga av och på känslor som en kran.

Men om de en gång blivit avstända så kommer de aldrig dyka upp igen. Därav skulle jag aldrig kunna bli tillsammans med ett x igen.

Som han danskillen, hur kär han än skulle bli i mig nu när vi bara ligger med varandra så kommer jag aldrig att få fjärilar i magen för honom igen.

Jag söker nya utmaningar, gammalt är inget att ha. Det fanns ju en anledning att det inte funkade förra gången man försökte, så då är det ingen mening i att fortsätta.

Ikväll ska jag dansa, det kommer bli underbart. Speciellt eftersom jag får dansa med min favoritdansare. Han är helt fantastisk.

Man svävar när man dansar med honom. Det är på en helt annan nivå än all annan dans. Och alla som ser oss dansa pekar och nickar. Säger hur bra vi är tillsammans och ger oss beröm. Alltid roligt att bli uppskattad.

Idag är en bra dag, det känns. Killarna jagar mig igen och jag stör mig inte på det längre. Ibland kan det bli så påfrestande när man har 10-15 killar som bara måååste få träffa mig och dejta. Men jag får väl ta det som det är.

De söker efter något, och tror att de kan hitta det i mig.

Och det roligaste som har hänt nu, som är helt vansinnigt. Är att en 17 åring!!! vill dejta mig. Han hittade mig på nätet.

Han är supersöt, sådär oskyldig. Men man känner sig nästan som ett pervo. Jag kom att tänka på vad jag gjorde när jag var sjutton. Och jag gjorde fan inget annat än att jaga killar. Nu är korten vända och jag blir jagad istället. Och det är inget jag tycker är sådär superskoj egentligen. Jag föredrar att jaga, att ha makten. Om en kille "får" en tjej känner hon sig ofta billig. Men om en tjej tar en kille så känner hon sig som en man. Och det tror jag stenhårt på.

Frågan är vad jag ska med en 17 åring till. Leka lite med?

Eller ge honom det bästa sexet han någonsin kommer ha. Det vore visserligen att förstöra honom för alla andra tjejer. Men det kanske han inte har något emot.

Han är så valpig, så otroligt charmig.

Men han är sex år yngre än mig. Man får se vart jag tar det. Men han flörtar som en galning. Lite söt är han ju.

Jaha nu har man fått en käftsmäll av livet.

Allt funkade as bra med han killen. Tills jag skulle åka, då blev han as skum. Sen hörde jag inget på en dag. Sen var han inloggad men inte skrev till mig.

Det slutade med att jag tröttnade på hans spel och slängde honom åt helvete.

Jävligt synd, men jag tar ingen skit. Så enkelt är det.

Jag var sjukt besviken i flera dar. Orkade inte ens skriva här. För jag har inte ens fått en förklaring om vad som hände. Men jag såg att det var någon annan tjej som skrev i hans logg. Kan vara det som är förklaringen. Att en tjej som aldrig visat intresse förr vaknade i och med att jag kom dit.

Väldigt dålig stil av honom. Men vad kunde man förvänta sig av en kille som inte vet hur man ska behandla tjejer. Det som är mest synd är att han skulle varit perfekt för mig om det inte hade trasslat så här.

Men nu vet jag i alla fall vad jag ska leta efter. Vad jag egentligen vill ha.

Men jag är ändå på något sätt glad att jag föll för honom. För nu vet jag att jag har förmågan att älska igen. Och det har verkligen inte varit en självklarhet.

Jag får se hur jag går vidare, men det kommer jag göra.

De senaste dagarna har jag spenderat hos killen i grannkommunen. Och dagen i helgen träffade jag danskillen. Hade helt fantastiskt sex, i vanlig ordning.

Han var grymt bra att ta ut sin frustration på.

Det är tur att jag aldrig släpper alla killar helt innan jag vet säkert.

Jag har alltid någon att återvända till.

Men jag funderar på om jag ska försöka vara singel nu. Verkligen leva som singel och njuta av det. Men jag är ju kärlekstörstande egentligen. Ganska dryg blandning. Jag får väl bli kär i mig själv eller något, näe men skämt å sido. Jag måste försöka komma på vad jag vill.

Tills vidare får jag väl fortsätta ha ett antal killar som tillsammans blir en vettig pojkvän.

Oh my god vad nervös jag är!

Imorgon ska jag träffa honom! Jag brukar aldrig bli nervös för killar, det här är sjukt!

Min mamma vet att jag ska dit och hon försöker lugna ner mig lite. Går väl sisådär.

Imorgon kan vara första dagen på mitt nya liv, ofattbart.

Jag ska träffa vänner och släkt, djur och hus.

Han har mig insyltad i sitt liv redan. Hela byn vet om att jag kommer. Alla vet vad jag heter och någolunda vem jag är. Och hur mycket vi pratat och hur mycket vi tycker om varandra.

Konstigt att ha publik vid första mötet nästan.

Mitt liv upphör aldrig att förvåna mig. Jag har ett annorlunda liv, inget som någon kan jämföra med. Förutom stoffe, han kommer närmast.

Det är väl därför det faller sig så naturligt att jag ska vara med honom. Så självklart att det kommer funka och så enkelt.

Han planerar att jag ska bo där och vad jag kan sysselsätta mig med. Vilka jag kan umgås med, vad jag kan tycka är roligt. Han är precis som mig. Vill ha planerna klara i huvudet, även om det kanske inte blir som man tänkt har man iaf haft en plan.

Nu hoppas jag bara att jag faller ordentligt, så hårt att jag inte kan gå ifrån honom någonsin. Att han är den som får mig att stanna.

En fin blomma som jag fotade för nån vecka sen.

Just nu får allt vackert mig att tänka på Stoffe, tänk vad livet kan ändras snabbt.

Ah nu är jag lugn igen. Skönt att jag kan slappna av ibland iaf.

Har pratat med stoffe i telefonen rätt flitigt så det kan ju vara det. Och sen så är han så himla duktig på att lugna ner mig.

Jag berättar vad jag är orolig för, tex som att han inte kommer vilja ta i mig. Han förklarade att det kommer han att vilja göra. Jag måste ge det lite tålamod. Och att det nog kan vara bra för mig att inte gå så snabbt fram som jag brukar.

Och jag vet att han har rätt.

Jag vet att jag borde ta det lugnare med honom. Vilket jag kommer göra. Det kommer bli som en första gång igen för mig. Jag lär ju få sjunga på madonnas- like a virgin hela vägen dit ;)

Och igår redan innan jag har träffat honom så frågar han om jag vill komma nästa helg och stanna hela helgen. Han är så himla söt.

Jag ska tydligen träffa hans mamma och pappa och massa polare.

Jag kommer ju att dö. Jag klarar inte riktigt av mammor. De har en tendens att hata mig. Även om de inte vet något om mig. Men hans mamma verkar överförtjust. Kul att det finns mödrar som tänker på sina söners lycka framför sin egen i det här landet. Jag började tvivla faktiskt.

Hela dan igår gick jag och sjöng på Elvis- Can´t help falling in love. Och det är verkligen så just nu. Nu är det bara att hålla tummarna på att det funkar också.

Annars fick jag iaf njuta av att vara kär i några veckor. Inte fy skam när man blir det så sällan.

Han ska ringa mig ikväll också. Han är så himla rar när vi ska lägga på. Säger att han tycker om mig och att han längtar efter mig.

Jag tror den här killen kommer uppskatta  mig så som jag vill. Precis som att om det funkar så kommer jag göra allt för honom. Han har så många bra sidor. Och så tänker vi ju lika också. Det är väldigt enkelt att prata med honom. Vi är lika komplexa men ser det på lika enkelt sätt.

Det som är tryggt för honom är otryggt för mig. Som det där med beröring, han har väl haft lite problem med det förr. Men han tror inte det kommer vara ett problem med mig. Det har nog haft mycket med press att göra.

Och eftersom jag inte sätter press på honom eller håller undan saker för honom så litar han nog på mig. Om jag känner något eller är orolig så säger jag det rakt ut och han tycker det är så skönt att jag fungerar så.

Vi är nog perfect match.

Han har redan planerat vårt liv ihop. Att vi ska bo i huset och ha företag. Han vet precis vad han vill och önskar. Och det är så skönt med en kille som vet vad han vill. Och det härligaste av allt är att jag vill samma sak.

Och har alltid velat, det är som våra livspussel är byggda brevid varandras. Och den sista biten som saknar finns i honom.

Han säger att vi kommer bli det där paret som alla pratar om och undrar hur vi kan ha det så himla bra.

Hur vi kan komma överens så bra och vara så kära.

Att folk kommer förundras över hur bra ett förhållande kan funka om man gör det på vårat sätt. Och jag börjar faktiskt tro att det är sant.

Allt är som hämtat ur en saga. Allt är fantastiskt och enkelt. Och hur läskigt det än kan vara ibland så bara jag får honom i slutändan så kommer det vara värt det.

Journes end in lovers meeting- Shakespeare

Nu börjar jag bli orolig att allt bara är i mitt huvud igen. Att han kanske inte är så bra som jag tror. Och att det kommer bli platt fall när jag träffar honom på fredag. Jag ska åka i 20 mil för att träffa honom några timmar. Jag tror inte han klarar av att jag sover där. Och han har ändå så mycket att göra så jag vill inte vara i vägen.

Men allt det kan jag förstå och acceptera. Inga problem.

Men kan han verkligen vara allt jag någonsin sökt?

Kan han vara min blivande man och tilltänkta. Den som jag sökt hela livet och aldrig lyckats hitta och därför drivit runt bland diverse killar i sökande efter honom.

Han verkar motsvara alla förväntningar, helt underbar som person och öm och passionerad. Sen ser han väldigt bra ut och är otroligt charmig. Och har aldrig haft en tjej. Hur är det möjligt?

Folk har haft diverse teorier om vad som egentligen är fel på honom. Men inget av dem stämmer. Och jag önskar nästan att jag hittar ett fel på honom på att han inte är så perfekt. Han är ju inte perfekt som människa kanske. Inte fulländad men han är allt jag sökt och min andra halva.

När jag inte pratar med honom eller hör ifrån honom känner jag mig inte hel. Han fullbordar mig. Han är allt just nu. Och det är otroligt läskigt.

Jag pratade med honom i tre timmar igår. Skrattade och förundrades över varandra, över hur enkelt livet kanske kan visa sig vara. Bara vi har varandra.

Och det vansinniga är att han tycker exakt samma sak. Vi behöver varandra, vi har sökt varandra. Han har väntat och jag har letat. Och till slut hittade jag honom. Och jag vill aldrig släppa honom.

Jag höll på att bryta ihop när han inte svarade på två dagar på internet, även om jag visste att han inte hade dator just då. Och kanske inte kunde ringa heller. Med ovissheten är olidlig för mig när det gäller honom.

Jag var så rädd att han skulle säga att han inte vill mer eller vågar. Satt och skakade av ångest för att jag kanske aldrig får träffa honom, hur ska jag då veta ifall han var min chans eller inte?

Som igår när vi bara skulle prata en liten stund och pratade i tre timmar. Vi  kan inte slita oss ifrån varandra. Och frågan är hur jag ska kunna åka ifrån honom när jag väl har träffat honom.

Och tänk om han inte kysser mig? Helt overkligt för mig i vanliga fall med andra killar. Med dem vet jag vad jag ska förvänta mig och anar vad som kommer ske. Men den här killen skulle helt sonika kunna strunta i det för att han inte vågar just då. Istället för att chansa. Och jag vill ju verkligen inte tvinga mig på honom eftersom han är så osäker. Annars hade jag säkert gjort det.

Men han är så ömtålig, jag kan sumpa allt om jag tar för stora kliv. Just med tanke på att han nästan ställde in allt för att jag kanske skulle sova där. För att han blev så nervös inför det. Hur skulle det inte bli då om jag kysste honom och han inte var med på det direkt.

Han är nästintill okysst!

Helt otroligt, nästan så man tror att han ljuger. Men det gör han inte. Han har kysst en tjej tidigare. När han var drängfull och inte visste vad hon höll på med. Han sa att det var äckligt, och att han aldrig skulle kysst henne om han inte varit så full.

Och då börjar jag fundera, är han asexuell?

Tänk om han tycker det är äckligt att kyssa mig också?

Tänk om han inte tänder på mig?

Tänk om han inte vill ta i mig?

Jag har inte varit såhär osäker på år och dar. Jag är van att ha mitt game. Det här är sjukt ovant, känns som jag är femton år igen. Visst jätte skoj att det känns så, men otroligt enerverande.

Han skakar min värld, bokstavligen.

Någon som kan hjälpa mig att reda ut det här??

Vad ska jag göra??

Är inte van med osäkra killar, med noll självförtroende och som är okyssta!

Hjääälp!