Oh my god jag är nervös!

Jag brukar inte bli det, lite ovant. Men det kanske kan vara ett gott tecken.

Han ringde mig igår innan han somnade. Jag hade nästan tappat hoppet om att han skulle ringa en gång till. Men så ringde han vid två, och vi pratade i en timme!

Han är jätte nervös, han tror att jag inte ska tycka han är snygg.

Men vad fasen han kan ju inte vara hur ful som helst med tanke på bilderna. Han ser bra ut på dem i alla fall.

Han ska hämta mig när jag kommer fram. Jag kommer väl hinna dö på vägen känns det som. Helt otroligt att jag blir så nervös redan.

Men det är väl så när det känns som mycket står på spel. Han kan ju faktiskt vara min biljett till det liv jag vill ha.

Och sen så är han ju helt underbar som människa verkar det som. Vi kan prata om allt redan. Allt är så enkelt med honom. Och det är så det ska vara om det är rätt.

Om det trasslar är det ingen ide att lägga ner energi i, för då kommer det trassla igen senare.

Chris Rock av alla människor sa något som är väldigt sant i en av hans stand up shower. Att om din kvinna bråkar på dig hela tiden och du inte förstår varför, så kommer du se när hon tittar på dig en lång stund utan att säga något att du inte var hennes förstahandsval!

Och så är det ju, om man inte är helt nöjd med det man har så bråkar man tills det försvinner. Ofta omedvetet men man gör det.

Och jag tror inte jag kommer bråka med den här killen!

Idag kom vi fram till något viktigt jag och Micke.

Jag ska åka dit! Imorgon!!!

Helt galet egentligen, men det känns som det rätta att göra. Så slipper jag falla för en kille som jag kanske inte ens finner attraktiv när det väl gäller. Han är eld och lågor, riktigt skoj.

Han har ringt hur mycket som helst idag. Smsat och varit supersöt.

Och han har blivit ännu värre nu efter fler bilder på mig, så han gillar väl det han ser kan jag tro.

Han säger hela tiden att han är rädd att jag ska vara för snygg för honom. Att jag inte tycker han är fin nog osv.

Han skriver att han saknar mig så fort vi inte pratar i telefonen, det kommer märkas på hans telefonräkning, det är ett som är säkert i alla fall.

Men jösses vad ska man packa? Vad behöver jag?

Man kanske blir där ett bra tag om allt går som vi önskar. Då åker jag nog inte hem förens vid den 29;e eller så. Och det gulligaste av allt är att han betalar biljetten! Supersött av honom verkligen.

Jag ska passa på att hälsa på min släkt lite också när jag ändå är i närheten. Han känner ju dem lite också, så han kan ju hänga på.

Ah livet på en räkmacka säger jag bara!

Livet rullar på, killarna jagar och jag flyr.

Jag flyr ifrån alla förutom en. Micke har fångat mitt intresse. Vi pratar i telefon timmvis varje dag. Minst 5 timmar varje dag. Helt galet är det. Och vi tröttnar aldrig.

Och det är han som hör av sig till mig, inte jag som jagar honom. Vilket nog är en ganska viktig faktor om jag ska lyckas fånga honom.

Han smsar flera gånger om dagen, och idag på dan var första gången han ringde utan att vi bestämt det. Han kunde inte låta bli sa han.

Och nu har jag fått se lite fler bilder på honom också. Han är ju inte vrålsnygg men det är absolut inget fel på honom. Han är charmig helt enkelt.

Han vill att jag ska komma dit så snabbt jag kan. Jag tror han är lite rädd att förlora mig till nån annan kille.

Himla söt är han iaf :)

Får se hur det går.

Nu är jag lite småfrälst igen. Jag har börjat prata med en kille på internet för några dagar sen. Och igår ringde han mig.

Micke heter han för övrigt. Han verkar riktigt trevlig. Bor på landet och allt verkar frid och fröjd. 29 år gammal, så ganska mogen och inte så mycket i behov att leka av sig. Och det är ju faktiskt inte dumt. Jag har ju egentligen lekt klart, men fortsätter för att jag inte har något bättre för mig.

Vi pratade i alla fall i telefonen i 6 timmar!

Utan problem, pratade nästan i munnen på varandra hälften av tiden. Jag råkar gilla killar som kan snacka. Så grymt tråkigt med tysta killar som aldrig säger pip eller vad de tycker.

Sen visade det sig att han känner lite folk ur min släkt som bor på ungefär samma ort. Och bara det gjorde det ännu mer intressant.

Efter vi lagt på så skickade han ett sms där det stod att det var väldigt mysigt att prata med mig och att jag skulle sova gott osv.

Och idag på dan skickade han ett sms och undrade ifall jag sov gott och vad jag hittade på för något. Han är verkligen rar. Men sen får man se hur länge det håller i sig också.

Anledningen att han inte hade tjej var tydligen att tjejerna på orten hade fått för sig att han jobbade för mycket och inte hade tid för tjej. Han är känd som ungkarlen i bygden. Och det vore fasiken inte dumt att fånga honom då.

Han vill att jag ska komma dit, och det är ju inte omöjligt att jag gör det med tanke på att min släkt bor så nära.

Men man får se hur det utvecklas, han skulle ringa mig idag igen. Får se vad som sägs!

Igår kom 17 åringen hit, saknade hans sällskap lite faktiskt. Är alltid trevligt att vara omtyckt. Han är så lugn och snäll.

Vi gick till en polare till mig mitt i natten och snackade skit och drack vin.

Jag fick höra lite roliga saker som folk har sagt om mig. Vilket var väldigt roligt ändå. Att höra vad killar som inte känner mig säger om mig. Hur jag uppfattas.

En hade tydligen sagt att jag hade snygg rumpa som få. Och en annan hade sagt att jag var typ heliga graal att få i säng. Att det skulle vara väldigt häftigt att lyckas med det osv. Helt galet egentligen, tänk om de visste hur det ligger till egentligen! :p

Jag har tydligen blivit känd som fin flicka, girl next door. Men som döljer ett vilddjur i sängkammaren. Vilket är jäkla bra rykte ändå tycker jag!

Jag upptäckte att jag blir numera berusad av 2! glas vin.

Och nu menar jag riktiga glas vin, inte överfyllda.

Billigt och bra iaf.

Men han blev lite ledsen när jag inte ville hålla handen och gulla när jag var utomhus. Men jag är bara inte en sån som gör så bland folk. Tycker det är som att tvinga folk att se något de inte behöver.

Och så känner jag alla där jag bor också, rykterna skulle spridas som eld. Och det är iaf något jag inte behöver i onödan.

Och igår så ballade den personliga tränaren ur totalt. Han skrev på alla mina statusar på facebook och freakade totalt. Blev nästan lite rädd.

Han började verkligen hävda revir över mig. Och det finns inget som jag hatar mer än killar som tror att de äger mig.

Jag började ignorera honom och han skrev på msn, skrev sms, ringde och skrev på fb. Jag fattar inte vad han höll på med, och jag sa till honom att det han gjorde var inte okej.

Efter nån timme får jag ett förlåt sms om att han förstår att han gjort fel och allt. Men vafan ändå, jag tar fan ingen skit!

Han hade sin chans och nu pajade han den. Surt för honom men det skulle han tänkt på innan han ballade ur. Jag tänker inte dejta ett psykfall som blir galen så fort nån annan kille skriver något på fb. Och som inte ens var anspelat på något sexuellt, utan helt vanligt.

Killen som blev påhoppad var killen i grannkommunen. Han och jag har ingen romantisk relation längre utan umgås som vänner. Så han frågade mig vad fan grejen var, och jag fick förklara. Han tyckte jag skulle sluta med att få killar att falla för mig.

Lätt för honom att säga. Det är bara för att jag har sån distans till dem som jag blir intressant, och ju mindre intresserad jag är av dem desto mer vill de ha mig.

De är fan precis som tjejer! Om inte ännu värre!

Nej pissa revir kan de göra någon annan stans!

Nu kanske jag har en ny grej på spåret.

Jag vill ju flytta ut på landet egentlige, och har insett att man kanske skulle ta och leta reda på en bonde då. En ganska bra genväg till lantlivet.

Men sen kommer problemet, det finns nästan inga snygga bönder!

Jag har lyckats hitta ett par st men man får se vart det leder.

Sen så har jag hittat en gård som jag kan hyra för att sedan köpa ute på landet. Vilket skulle vara underbart. Kan nästan se drömlivet i dimmorna nu.

Man kan om man vill!

17 åringen har hört av sig igen. Säger att han saknar mig. Vill ses snart osv.

Jag har ju inte träffat honom på en vecka nu tror jag. Och känner inget större behov av att träffa honom just nu heller. Det är ju bara för uppenbart att min killsmak följer menscykeln. Jag tror min kropp egentligen skriker att jag borde skaffa barn. Men det är inget som kommer hända i närmsta framtiden iaf.

Jag SKA ha en fast partner, som jag ser en framtid med. Som jag älskar över allt annat. En fast inkomst. Och helst ett hus på landet. Annars får det vara.

Den personliga tränaren hörde av sig igår kväll och tyckte att jag hade tagit distans till honom sen han var här.

Jag svarade med att nej det har jag inte, men däremot har du hört av dig väldigt mycket mer.

Han bad om ursäkt och sa att det nog var sant. Att han var så himla nyfiken på att lära känna mig mer och se vad det leder till. Men jag bara känner BLÄ! Orkar inte honom. Visst han är ganska snygg och så. Trevlig och allt sånt man kan begära. Men han är inte mannen som kommer finnas i mitt liv i flera år framöver och då kan jag lika gärna skita i det. Jag tänker inte ha ett förhållande bara för att slippa vara ensam.

För ensam är jag ju ändå inte. Jag är nog lite för självständig för att tänka mig att vara med någon för att jag inte hittar bättre. Tror naivt på den sanna kärleken och kommer nog alltid att göra det.

Hur många gånger man än blir huggen i ryggen.

Tills dess kan jag lika gärna roa mig så mycket jag bara kan!

Peace!

Segar mig igenom en dag till, är förkyld och känner mig lite sänkt.

Ganska skönt att vara ensam ett tag dock.

Egentligen skulle jag träffa 17 åringen idag men jag orkar inte. Han vill komma och ta hand om mig säger han. Men det får han inte.

Danskillen som jag nästan var tillsammans med i sommras har börjat höra av sig nu igen. Vi ligger ju bara med varandra så han börjar väl bli tänd tänkte jag. Men nejdå han är hemma och är sjuk och tänkte på mig.

Lustigt det där, att killarna inte släpper mig. Precis som jag säger till alla killar som väljer bort mig. En dag hoppas jag att du innser vad du gått miste om.

Och jag tror de orden sätter sig i huvudet på dem. De klarar inte riktigt av att släppa mig helt. De vill alltid finnas med på ett hörn. Även fast de skaffar flickvänner och sambos så fortsätter de höra av sig.

Inte på ett sexuellt plan förvisso men känslomässigt. Och det betyder väldigt mycket mer.

Det är som de känner på sig att jag bär på livets hemligheter. Att jag kan hjälpa dem genom svåra tider och ge dem goda råd och lösningar.

Men det blir väl så när man har levt sitt liv till fullo och aldrig varit rädd att ta tag och uppleva nya saker.

Jag har en extremt hög livserfarenhet. Vilket gagnar mig i det mesta.

Jag kan se på saker ur en objektiv synvikel och hitta lösningar där ingen trodde att de fanns. Och jag tar livet som det kommer. Lever dag för dag.

Njuter av det lilla och älskar det stora.

Och en dag, ska jag hjälpa andra att hitta den inre friden. Att ta saker för vad de är, utan att försöka ändra dem.

Att ändra på formen istället för det som stöps i den. Jag har hittat inre frid, i mig själv. Utan hjälp av andra. Det är bara då, endast då. Man kan bygga vidare på sitt liv och veta vad man vill.

Jag hoppas att folk lär sig, att inte döma andra. Att se glädjen i det lilla. Och ta saker för vad de är, inte vad de borde vara.