Nu jävlar har kärleken slagit till, och det är fan som att få en sten i bakhuvudet.

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle bli såhär bara för att jag skrev till en kille på nätet att han var fin. Idag såg jag honom för första gången i cam, och det är verkligen det här som är så löjligt, att jag känner så mycket för någon som jag inte ens har träffat.

Men vi har ett band som jag inte kan förklara. Det känns in i själen att det är något utöver det vanliga. Och jag tror verkligen att det kan ge mig super mycket att träffa en kille som inte vill ligga med mig det första han gör. Han vill inte ens se bilder på mig i underkläder, han är på något sätt ren i själen.

Han respekterar mig på ett sätt som inte ens jag gör, och det kanske är precis vad jag behöver.

Och något fantastiskt som hände var att helt plötsligt släppte det bara för honom och han började gråta, tårarna bara trillade. Det är sällan jag känner med en annan människa till hundra procent, men det här var rakt igenom ärligt.

Han skrev att det var för att han var så lycklig, jag har gjort honom så glad. Han har aldrig varit kär förr, aldrig känt så som han gör nu.

Han sa att han  inte förstod hur jag kunde tycka om honom. Att han var livrädd för det verkade för bra för att vara sant. Och jag kunde inte annat än hålla med. Jag litar mycket sällan på människor och det är ingen som känner mig helt. Men den här killen får veta allt.

Han är en fantastisk människa, och han tycker att jag också är det. Det enda ord jag har att beskriva det med är makalöst.

Och jag har inte ens träffat honom, jag kommer att gråta som ett barn första gången jag kommer få honom i mina armar och jag tror han kommer göra samma sak.

Det här är en saga som blir sann.

Jag har alltid sagt att jag är innerst inne en prinsessa, att jag vill ha en prins. Det här är nog min prins och han kommer ju för fan till och med på häst.

Han är min frihet och mina djupaste önskningar. Om inte det här funkar så är det för att jag kommer sabba det. För att jag blir rädd eller testar det för långt för att få se styrkan  i ett oss.

Men jag tror inte han brister, jag tror att om jag tar det lungt så kommer det här gå helt smärtfritt. Om jag bara ger honom den respekt och tid han behöver för att acceptera mig i sitt liv så kommer jag stanna där för resten av mitt.

Jag önskar verkligen att jag får träffa honom snart, men på samma gång inte. För jag vill falla ännu mera jag vill komma till den punkten att jag inte kan leva utan honom innan jag träffar honom för första gången.

För det är precis den kärleken som jag tror finns, att kunna älska en människa mer än livet själv. Nu får alla killar som dejtar och dejtat mig reda på det här. Jag ändrade relationsstatus på facebook. Utan att fråga Stoffe, jag vill och vet att han kommer få syn på det när han smyger in på min sida och kollar. Och får se det och förstår att det är honom jag menar, att han ska få njuta av det hur mycket och länge han vill. Att han ska få gråta för att han blir lycklig och skratta för att det bubblar inom honom också.

Jag svävar på moln, inget som har hänt tidigare spelar någon roll. För allt som hänt mig ledde fram till honom och just nu är det allt som betyder något.

Han är perfekt för mig, och jag för honom. Vi är så lika och det vi har svårt för stärker den andra.

Han säger till mig hela tiden, "det kommer bli bra det här".

Och jag vet att han har rätt och att det är sant. Jag har så ont i magen, jag är så kär så det är otroligt. Om det blir värre än så här vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag saknar honom fast jag inte har träffat honom. Jag är orolig så fort han inte hört av sig. För han använder nästan inte mobil, jag har inte ens nummret. Så jag kan inte bara skriva när som helst. Och det är antagligen det som gör honom ännu mer intressant. Den distansen och avståndet gör honom om möjligt ännu mer oemotståndlig.

Och han är så vacker, men det är så synd att han inte ser det själv. Men det är väl därför jag har dykt upp i hans liv, för att få honom att se det.

Att få honom förstå vad han är värd, vilken fin människa han är och hur bra jag mår av honom. Han skriver böcker, precis som jag en biografi om sitt liv. Och vi sa det att nu får vi fläta ihop dem och ge ut dem tillsammans. Att bägge får visa sitt perspektiv och så får folk se hur det slutade. Hur man finner sin själsfrände.

För jag tror verkligen han är det.

Han är allt jag letat efter och lite till. Nu hoppas jag bara att känslorna stannar och jag inte ballar ur. För jag vet ju att jag brukar stoppa undan känslor och skrapa bort killarna efter ett tag. Jag ska verkligen göra allt i min makt för att inte göra det, men jag tror inte han tillåter det heller. Jag tror han stoppar mig om han märker att jag är på väg bort.

Och det är precis vad jag behöver, någon som vet och förstår. Någon som fångar mig innan jag vet att jag faller. Någon som alltid vet vart han har mig.

Jag är så förälskad och jag tror jag älskar honom om det är möjligt så snabbt. Jag skulle gå igenom eld och vatten för honom just nu. Jag skulle ta kulan för honom och föda hans barn. Jag älskar en kille jag inte ens träffat. Herre gud vad naiv jag är innert inne. Djupt där inne som jag inte brukar leta.

<3