Det första jag tänker på när jag vaknar är honom, det enda som jag pratar om är honom. Allt kretsar kring Stoffe just nu.
Det är fantastiskt och erhört påfrestande på samma gång. Det gör så jävla ont men är så fantastiskt underbart. Jag trodde aldrig att jag skulle falla så här igen. Jag är kall och beräknande. Inte kärlekskrank och bedjande. Men det visar väl bara hur många sidor en människa har antar jag. I allt jag gör tänker jag på honom. I fotona jag tar när jag utövar min hobby, i vad jag skriver och säger. Fan att det ska vara så svårt att älska.

Det är verkligen som man säger, man förtränger det svåra när det är över. Och jag minns inte att kärlek skulle göra så här ont.  

Det här är två träd som omfamnar varandra, växer in i varandra och antagligen tar död på varandra. Jag tog fotot igår. Tänkte bara på Stoffe och det blev ju rätt bra ändå, hoppas det blir samma sak med vår relation. Tanken var fin och resultatet ska vara enastående.

Åh jag har sån ångest, att kärlek gjorde så ont hade jag glömt!

Saknaden efter en kille jag aldrig träffat är oändligt stor.

Jag skriver dikter igen, för att jag måste få ur allt jag känner för honom.

Han hade distans till mig idag. Det gjorde extremt ont, även om jag vet att han var trött och på väg att bli sjuk och lite stressad så föll ändå hela min värld. Min perfekta lilla bubbla som kommer spricka förr eller senare.

Om man kan älska någon man aldrig träffat så gör jag det nu. Han är mitt allt, jag skulle sörja mig sönder om han sa att han inte vill ha något mer.

Han har sagt att det gått väldigt snabbt allting, från att vara helt ensam till att hitta mig som är så underbar. Och det känns som om jag ska gå sönder för att det går så långsamt. Jag vill till honom nu, helst igår. Jag vill kyssa honom, älska med honom och visa honom att jag vill ha honom. Men jag får inte.

Han vill inte, eller på ett sätt vill han men han vågar inte. Och det gör så ont i mig. Att inte vara åtrådd för min kropp, att inte vara jagad. Nu är det jag som jagar honom och suktar. Men det kanske är bra för att jag får falla så hårt att jag jag vet att det inte finns någon återvändo.

Jag tär på dig

Är för mycket

Och för ensam

Kväver dig

Suktar dig

Kräver av dig
Och älskar dig
Men jag bromsar
För min egen skull

För annars får jag inte dig
Och utan dig

Vill jag inte ha ett mig
Du är allt jag önskar
Allt jag begär

Det som mig förtär
Ska det kännas så här

Att vara så fruktansvärt kär

När jag inte vet vem jag är

Så vet jag att det är dig
Jag ska älska så här