Nu börjar jag bli lite besviken. Han ringde aldrig igår, pratade bara några meningar på facebook och han sa att han skulle kanske ringa på kvällen, om inte så idag. Idag ahr han inte ringt. Jag har väntat hela dagen.

Det suger att vara så kär så man inte kan tänka på annat än att han ska ringa. Och när han inte gör det faller hela min värld. Han är säkert upptagen med något viktigt men jag blir ändå ledsen.

Jag ska säga till honom sen när vi pratar att om han håller på såhär så vill jag inte mer, för jag vill inte må som jag gör när han sviker mig. Det kan ju finnas anledningar men det suger ju att inte kunna få reda på dem för att jag kan inte nå honom. Vilket är väldigt påfrestande. Att jag hela tiden får vänta på honom. Vänta på mail och att han kanske loggar in på msn. Vänta på att han KANSKE ringer osv. Det gör ont ända in i själen när han sviker mig.

Om han bara hade en mobil med sig, eller kunde nås på nätet när som helst. Men nu är det inte så, och det funkar inte i längden. Jag måste ju kunna nå honom, annars kommer jag gå sönder.

Och jag vet ju att han tackade mig för att jag var så förstående för att han inte kan och hinner ringa varje dag och maila och allt hela tiden, men nu när han inte gör det så känner jag mig inte alls förstående. Det är bara skit!

Och så sa han att även om han inte hör av sig hela tidne så tycker han om mig och tänker på mig konstant ändå. Men då tänker jag såhär, om han nu tycker om mig och tänker på mig så mycket borde det inte vara så svårt att höra av sig heller.

Jag gör ju fan inget annat än att väntar, och jag sa det till honom för några dar sen att jag tyckte att det var jätte jobbigt att inte kunna höra av honom.

Han sa att han skulle försöka bli bättre på det och tröstade.

Men inget händer, det är ändå helg nu. Visserligen sa han att han skulle vara bortrest nästa hela helgen, så han kanske inte har tillgång till telefon, men då kan han väl låna någons och skicka ett sms.

Fan jag känner mig så sviken, vilken jävla berg och dalbana det är att vara kär. Jag hade helt glömt bort hur ont det gör och hur mycket det kräver. Men om jag får honom i slutet så är det värt det!

Han är min prins och jag vill ha honom.

  Det här hjärtat är fotat i botaniska i Göteborg. Det första jag tänkte på när jag såg det var honom. Det bevisar för mig själv att han är den jag verkligen vill ha.

Och det betyder otroligt mycket.

Jag tror jag kommer gå sönder snart. Delas i tusen delar och aldrig hitta rätt bitar igen.

Jag känner extremt mycket för stoffe. Men han ger mig knappt ett lillfinger ibland. Han kanske skriver ett kort mail på kvällen bara. Inga telefonsamtal, inga långa samtal på msn. Jag önskar att det vore enklare. Att han kanske kunde använda sin mobil och inte bara hemtelefonen. Att han inte hade så mycket att göra och så mycket vänner att träffa och jobb att sköta.

Men varje liten bit blir en tröst och jag lär mig uppskatta de lilla. När han väl skriver så berättar han bara hur mycket han tycker om mig. När vi väl pratar så pratar vi i timmar.

Och nu har vi ju faktiskt bestämt att jag ska komma dit nästa helg. Vilket är underbart, lite mer att se fram emot. Ett datum att ringa in i kalendern och räkna ner. Jag berättade för min mor idag, om denna speciella människa som fångat mitt intresse. Hon tyckte att han lät perfekt för mig.

Det säger alla jag berättar för, och det är det jag vet. Att om allt funkar, så är han perfekt. Han är allt jag någonsin önskat. Och hur underbart vore inte det.

Vi ska gå på fest och så ska vi träffa hans mamma. Helt vansinnigt är allt. Men jag tror att det här kommer leda till något fantastiskt.

Det är inte alla som får chansen att börja om från början. Och jag tänker verkligen ta den.

Åsa Jinders låt, av längtan till dig. Passar väldigt bra in i sammanhanget.