Snart är det dags för flytt. Helt galet känns det. Det här huset har varit mitt hem i tre år snart. Det första jag köpte.

Men nu ska jag bo i stugan på landet istället. Det kommer nog bli grymt det med. Lite ensamt, men det är nog bara skönt. Jag tycker om att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Och det brukar gå bra när man bor i hus. Det känns som jag aldrig kommer kunna bo i lägenhet. Men någon dag kommer jag säkert prova på det också.

Killen som jag träffat nu kommer nog dra mitt liv åt något håll som jag inte trodde. Och jag misstänker att det är emot stan. Får se vilken stad det blir bara.

Jag har inga problem alls med att flytta. Jag kan bo nästan var som helst. De vänner som är äkta är kvar ändå och jag träffar så lätt nya.

Och jag har hittat en ny artist som jag inte lyssnat på, Bruno Mars. Himla bra faktiskt. Lite för mycket mainstream för min smak tidigare men nu tycker jag att det är helt okej.

Och idag ska jag bada hunden också, eftersom han luktar hund. Mycket illa, han brukar inte göra det. Och en dum grej med killen jag träffat nu är att han är pälsdjusallergiker. Men han kommer hit ändå. Trots hunden, och ute på landet kommer jag ha min katt också. Får se hur det går.

Han äter medecin vissa dagar och andra klarar han sig helt utan. Han tror att han kommer vänja sig. Han säger att han brukar göra det. Vi får väl se. Annars blir jag av med en kille för mina djur. För djuren åker fan ingenstans.

Ah jag mår så bra nu, allt går min väg känns det som. Nu ska jag bara hitta en kille att tävlingsdansa med också. Men det kommer.

Sorry att jag inte skrivit på så länge. Flytten rullar på och nu är det nästan tomt här hemma. Jag kommer bo ute i sommarstugan tills jag bestämt mig om vad jag ska göra. Vilket inte är det lättaste.

Killen jag träffade på dansen är fan amazing. Han är perfekt för mig, inte för mesig och lite svartsjuk. Jag kan inte ha en toffel som jag kan trampa på.

Han är allt jag vill ha i en kille. Om man tänker bort omständigheterna runt. Men de ändras ju med tiden. Jag har sagt till bonden att jag nog inte kommer till honom. Men jag tänker inte sumpa chansen helt. Men nu har jag förvarnat honom i alla fall. Han har tagit det ganska bra faktiskt.

Och jag menar, jag är ju inte kär i bonden. Och killen jag träffat nu tror jag nog att jag trillat dit för. Jag går på moln, när jag är med honom finns ingen tid och plats. Bara jag får vara med honom. Han gör grejer som glimtar till och lägger sig på minnet. Säger fina saker som sparas i hjärtat.

Och han vet allt, hur allt har varit och killar jag dejtat. Hur många jag haft och hur lite oskyldig jag egentligen är. Och han är fortfarande jätte inne på att bli ett par. Han har sagt att han är kär i mig. Att han tycker om mig jättemycket.

Men som vanligt är det jag som bromsar. Rädd som jag är innerst inne.

Men jag ska försöka våga. För min skull.

Jag fattar inte hur jag lyckas!?

Killen som var här är nästan för bra för att vara sann. Han åkte med mig hem och vi hade jättemysigt hela helgen. Och eftersom han inte skulle jobba förens på tisdag stannade han tills dess. Vi blev tightare dag för dag och till slut satt vi nästan ihop.

Han är verkligen super rar. Hur gullig som helst, kramas och säger fina saker. Och han är fasen inte dum i sängen heller.

Och ju mer jag kollar på honom desto finare blir han. Och nu börjar bli ännu mer osäker på hur jag ska göra. Men jag kommer säkert dra ändå. Man kan ju alltid komma hem igen. Och om jag väl sagt att jag ska flytta så ska jag fan göra det också. Men det är ju fördjävligt att jag ska hitta två så bra killar. Fast killen som jag träffat här är ju faktiskt mycket snyggare. Och om jag bara skulle gå på det skulle jag utan tvekan välja honom. Han har allt för sig, fast ingen egen lägenhet eller hus och inget bra jobb. Det är hans enda nackdelar.

Oh my dear lord säger jag bara. Nu kommer och går killarna lite som de vill känns det som, fast det är väl egentligen som jag vill.

Han unga killen som jag raggade upp för nån dag sen på dans, som var här och vi bestämde oss för att inte ses mer. Ska på dansen som jag ska på ikväll. Och nu har vi bestämt att han nog följer med mig hem. Jösses säger jag bara, snabba ryck.

Och eftersom det fortfarande är seriöst med bonden så tar jag mig friheten att ta mig en älskare. Precis som förr i tiden.

Varför inte liksom, bara jag inte faller för honom. Det vore en mardröm. Men den här ungen lär sig aldrig att lågan bränns. Nej nej jag klarar mig alltid. Lyckas jag övertyga mig själv i alla fall.

Okej nu börjar saker och ting falla på plats. Jag vill till bonden, det är bara så. Även fast han inte är snyggaste killen så är han fortfarande fantastisk som människa. Och han passar mig perfekt på alla andra plan. Det är ju tur att jag inte har brutit några löften eller liknande. För vi bestämde ändå att vi skulle ha det lite löst såhär i början. Att jag inte behövde ändra mitt liv nämnvärt förens vi hade kommit på hur vi skulle göra. Och han har inte direkt sagt till någon att vi ses heller, så ingen skada skulle vara skedd om det inte blev vi.

Men nu helt plötsligt, out of the blue saknar jag honom. Vill att han ringer osv. Det är lite ovant men jag tror jag kan lura in mig själv på rätt väg.

För egentligen borde jag ju tänka på vad som är bäst och vad som kommer att funka. Känslor kommer och går egentligen. Mest går för min del.

Men jag önskar att jag blir sådär upp över öronen dumkär i honom. Men vi har kommit överns om att jag nog flyttar dit nu i alla fall. Ifall det inte funkar så kan jag alltid flytta till sommarstugan. Inte värre än så.

Det gick "bättre" än väntat. Han vräkte inte ur sig en kärleksförklaring och jag kände inte ett skvatt. Visst han är mysig och allt men inget pirr alls.

Som tur var, däremot var det en annan sak som var otur. Kondomen lyckades brista och nu vettefan hur det här går. Men jag tror inte det blir något, jag har inte ägglossning nu och det borde inte vara några problem.

Dessutom äter jag inte ordentligt så kroppen borde inte vilja spara på barn heller. Men det återstår att se som sagt.

Jag lyckades ju att inte få barn med mitt x trots att vi låg nästan varje dag och han kom i mig hela tiden. Och det var under flera månader, så jag försöker intyga mig själv om att det inte blir något i det här fallet heller. Och jag är inget fan av dagen efter piller heller, eftersom det bara är en typ av starkare minipiller. Och i min familj har vi blodproppar. Så nej tack på den.

Och det blir inte till att behålla något barn heller, för jag kan inte vara hundra på vem som är pappan egentligen. Det finns ju ett antal alternativ. Men men man ska inte oroa sig i onödan egentligen.

Nu börjar det bli galet här. Nu har killen jag dejtade seriöst i sommras hört av sig. Han som dansade.

Han är på väg hit, han har fått reda på att jag ska flytta. Undrar vad han kommer säga om det. Men jag antar att han bara vill ha en sista natt med mig.

Det återstår att se. Men jag hoppas att han inte försöker övertala mig att stanna. Det skulle verkligen paja mina planer. För då kanske jag gör det. I alla fall om han säger att han vill ha något seriöst. Fan också, egentligen dumt att träffa honom. Djupt där inne finns det väl en liten låga som brinner för honom fortfarande, även fast jag inte har hört av mig till honom sen sist.

Jag var trots allt lite förälskad i honom. Nu är jag tillbaka, trubbel i paradiset som vanligt....

Grabben var här och nu har han åkt. Vi hade det väldigt trevligt, men inget att bygga vidare på. Jag har hunnit så mycket längre i livet än vad han har.

Jag skulle bara känna mig överlägsen och bättre vetande än honom. Det skulle inte funka, det är inte en sån relation jag vill ha. Det var det jag hade med mitt x. Och fy vilken översittare jag blir då. Om jag vet att jag upplevt mer och kan mer om nästan allt.

Vi kom gemensamt överens om att det inte skunde bli något vidare projekt. Vi kanske kan ses nån gång ibland men det är inget vi ska lägga så mycket energi på. Han förstod att det inte skulle funka om jag flyttar långt bort. Klok kille ändå, ingen drama.

17 åringen har börjat ge upp nu. Det är tur det, för hans skull. Jag vill inte såra honom. Tvärt om, har jag nog stärkt honom tillräckligt för att inse sitt egenvärde och han vet nog mer vad han vill ha i en tjej nu.

Det lutar mer och mer emot bonden. Det låter kanske hemskt men genom att kolla ifall jag vill ha andra killar kommer jag på ifall jag verkligen vill satsa på honom. Om man inte provar så vet man inte tänker jag.

Och som person är han faktiskt perfekt. Kanske lite "fulare" än vad jag brukar dras till men absolut inget fel på honom egentligen, bara jag som är ruskigt kräsen.

Jag ser nog alla relationer som sociala expriment. Testar olika vägar och ser vart de leder. Dokumenterar hur det går och funderar runt det.

Det är många av mina vänner som jämför mig med sheldon i The big band theory. Och till vissa delar stämmer det. Lika insnöad som han är på Strängteorin är jag intrasslad i det nät som relationer är. Och genom att peta runt lite på rätt ställe så kan allt ändras eller bli katastrof.

Det är nog inte så många som ser saker utifrån som jag gör. Jag kan alltid ta ett steg tillbaka och kolla på varför det blir som det blir och vad jag kan göra för att ändra det. Vilket gör att jag aldrig misslyckas med relationer om jag inte väljer det. Och lagom störd som man är så skjuter jag ifrån mig människor med täta skov. Ibland måste jag ha människor och ibland vill jag bara vara ensam.

Och om jag vill vara ensam slutar jag leta killar och jag stänger av helt. Men utifall jag vill ha sällskap så hittar jag det snabbt som ögat. Och det har jag aldrig haft svårt för.

Folk dras till mig, antagligen för att jag är öppen men ändå väldigt hemlig. Jag är aldrig uppenbar och har alltid något att berätta. Jag får väldigt ofta höra att jag är mystisk. Och jag tar det som en komplimang, för det betyder att jag är intressant nog att vilja veta mer om.

Och ego, men det märks nog i bloggen. Jag tänker på mig själv i första rummet. Sen får man ju lappa och laga det man pajar men det är alltid jag som räknas först. Starkast överlever så att säga.

Men nu ska jag fundera vidare på mina olika utvägar jag har att välja på. För det finns aldrig bara en väg, man har alltid ett antal alternativ. Frågan är bara hur väl de tilltalar mig.