Helgen har varit helt galen!

Åkte på kryssning, hade en heltokig outfit och festade som en galning. Men jag undvek att ragga. Konstigt nog, hade ingen lust alls att hitta nån ny kille.

Jag åkte ju för det första med ett helt gäng polare så det fanns ju grejer att göra ändå och jag bodde med killen i grannkommunen. Och en annan kille som jag haft ihop det med var också med.

Han fick dock lite pussar. Men inget mer än så.

Däremot var jag och dansade. Och på dansen hittade jag en ung kille (igen).

Han var 20 år fick jag reda på och toksnygg. Precis som jag vill ha dem var han mörkhårig och hade blå ögon. Inte för lång och ganska muskulös. Han var helt klart snyggast på hela stället. Honom lyckades jag snärja. Och mitt på dansgovlet kysser han mig, inte en gång utan flera gånger under varje låt. Jag dansade med honom nästan halva kvällen. Det var riktigt mysigt men jag var lite orolig att någon skulle få syn på oss. Men jag tror vi gick förbi rätt obemärkta.

Efter dansen var slut så skulle han hem till sig och jag till mig, var det tänkt iaf.

Men det slutade med att vi stog och hånglade som två fjortisar utanför i två timmar. Och till sist så bestämde vi oss för att jag skulle med honom hem.

Väl hemma hos honom blir det full fart. Jäklar vilken passion som infann sig. Han var helt vild. Och han tog för sig, verkligen.

Jag var nästan lite förvånad över att han var så frammåt. Det brukar vara jag som står för den biten. Men han var på precis samma nivå som mig, gillade samma saker och vi passade ihop på alla sätt. Det var en av de bästa killarna på länge faktiskt.

Han var lagom stor i de nedre regionerna också. Helt perfekt storlek om jag ska vara ärlig. Och knepig som jag är tänkte jag inte ens på hur det blir med bonden. Jag lever för mycket i nuet. Om han inte är framför mig så finns han inte i princip. Och så har det alltid varit. Men jag är ju inte uttalat tillsammans med honom än så lite roligt ska man väl få ha innan man blir toffel.

Vi höll på i säkert en timme och jag var helt slut när det var klart. Och han kom helt sjukt mycket också. Säkert en deciliter. Helt vansinnigt mycket var det, och överallt. Men men så kan det gå.

Han väckte mig igen, vid åttasnåret. Då ville han igen, han ville ifs direkt igen efter första gången också, men jag var helt slut.

Han är som en jäkla kanin. Unga killar med bra självförtroende is the shit uppenbarligen.

Idag ska han komma hit. Får se hur det slutar idag.

Ah nu är jag igång med boken igen, ordenligt. Skrev 10 000 ord igår. Det är inte fy skam det. Det blir ungefär 36 sidor A5. Det är så enkelt att skriva när jag inte behöver tänka på karaktär utan att bara skriva ner minnen och vad jag tycker och mina egna reflektioner.
Igår natt bestämde jag mig för att baka. Blev rulltårta av alla saker. Med äppelmos och kanelfyllning. Gott blev det, men den blev lite ful.
Idag är sista dagen på länge när jag inte har något planerat. Får se vad jag ska hitta på. Skriva lite mer antagligen. Så det blir gjort.
Den personliga tränaren har börjat höra av sig igen. Fast jag inte svarar. Skriver att han tänker på mig ibland osv. Men jag tänker inte på honom så varför ska jag lägga ner energi på någon som betedde sig som han gjorde sist. Jag hatar folk som bråkar för att det är kul. Eller för att jäklas bara. Helt onödigt.

I helgen ska jag dansa, och åka på kryssning. På söndag ska jag nog träffa mitt x. Han som jag var tillsammans med när jag var riktigt ung. Sisådär 15 var jag.
Det är han som vill ses, speciellt nu innan jag flyttar iväg.
Eller ska jag säga som det är, flyr?

Nu har jag pratat med mammografi avdelningen. Det vart massa trassel med min remiss. Läkaren som skulle skicka den gjorde massa fel. Så jäkla typiskt.

Men nu är det ordnat i alla fall. Nu ska de ha fått den.

Idag har jag ägnat hela dagen åt min bok som jag skriver. Den om mitt liv, om alla mina män. Den har ett lite annorlunda format än den här bloggen. Den ser saker ur mitt verkliga perspektiv. Inte det sättet jag väljer att visa här.
Jag menar, det här är min blogg som jag leker och retas i. Gör så att det sticker i ögonen på folk. Jag skiter i om du dömer mig för vad jag skriver här eller hur jag formulerar mig. För den här bloggen är inte kärnan i vem jag är.

Den här bloggen visar alla mina "synder" rad för rad.

Den visar inte hur djupt jag reflekterar över saker och den är slarvigt skriven.

Jag skriver för att inspirera och för att öppna dörrar så tjejer vågar visa sin sexualitet. Jag tar för mig, det gör jag. Men jag är nog inte alls så kall och beräknande som jag utger här. Men det får den som köper min bok sen veta.
Jag är annorlunda, det är något som i alla fall är sant.

Jag pratade med min bonde idag. Han är bra mysig ändå. Han ringer varje dag och hör av sig. Men jag får se hur lång tid det tar för mig innan jag vågar falla för honom. Om jag ens gör det.

Nu är man mer förvirrad än i vanligt fall. Lite jobbigt att tänka så mycket som jag gör. Funderar på hur jag ska göra med alla killarna. Hur jag verkligen VILL göra. Att inte göra det som förväntas och det som de vill. Utan vad jag känner för.

Svårt att se sin egen vilja när det är så många som sliter och drar i en.

Killen från norrland som jag träffade en gång för några veckor sen vill att jag ska komma dit. Helst flytta ihop. Men jag vet inte om jag har lust. 17 åringen vill att jag ska flytta hem till honom. Det kommer inte hända.

Bonden vill att jag ska flytta hem till honom. Killen i grannkommunen vill att jag ska bli tillsammans med honom. Killen som inte hört av sig på ett halvår vill träffa mig. Samt alla killar jag dejtat under det senaste månaderna vill nästan alla träffa mig igen.

Och nu har jag säkert glömt hälften, men det är nog dessa som drar i mig mest.

Och det enda jag inte förstår, är vad har jag gjort för att förtjäna all den här uppmärksamheten. Alla killar som tycker att man är så himla speciell och utan like. Att de inte kan släppa mig.

Och jag säger det verkligen till dem också. Att jag inte är så speciell. Att de inte ska få för sig något som inte stämmer. Och sätta upp mig på en piedestal och tro att jag är bättre än alla andra tjejer. För det är jag ju inte.

Jag är precis som vem som helst egentligen. Men det jag har gjort är att kväva mina dåliga sidor och plocka fram de som är bra.

För att utvecklas. Vilket har lett till att jag i princip aldrig blir arg. Aldrig tjaffsar och bråkar osv.

Hur skulle du ha gjort?? Skulle du tagit någon av alla dessa killar eller skitit totalt i det? Skulle du gjort det som var bäst för din ekonomi eller ditt hjärta?

Jag har inte riktigt hittat vad mitt hjärta vill än men det kommer visa sig förr eller senare. Livet ska levas, utan rädsla och utan misströstan.

Och sagt och gjort så ska jag ringa mamografin idag och boka en tid och hoppas på att jag får fortsätta leva.

Jahapp nu har man sålt radhuset. Får se vart jag ska flytta nu då. Ett nytt projekt att renovera kanske. Jag har egentligen lust att köpa en liten gård för hobbybruk och sen starta min firma. Men jag får se hur jag gör.

Micke vill ju bra gärna att jag flyttar dit men jag är inte säker på att jag vill det än. Jag får se hur jag gör. Jag har ju inte fallit för honom halv över huvud än. Och då tänker jag inte ge mig in i något så komplicerat som ett sambo boende direkt.

Jag har trallat hela dagen idag. Sjungit på Mercy med duffy. Den är väldigt skoj att sjunga på faktiskt.

Lite mer att jobba på än vanlig pop. Lite mera power om man så vill.

Igår var 17 åringen här. Och jag sa som det var. Att detta inte kommer funka. Jag tror inte riktigt att det sjunkit in för honom än, men jag hoppas att det gör det snart. Han var så himla söt. Kom med en liten ask fin choklad.

Sen så idag var jag hos läkaren och fick en remiss. Jag har hittat knölar i brösten. En av dem gör ont. Men det kan ju vara bara svullna lymfkörtlar men lika bra att kolla upp. Det är lite oroväckande att det är i bägge brösten. Sen att det gör ont på ena sidan.

Och jag är inte förkyld och jag ska inte ha mens. Och jag har haft dem i mer än en månad. Imorgon ska jag ringa till mamografin.

Det vore ju typiskt om man skulle åka på cancer också.

Och en konstig grej hände nyss också. Jag fick ett mail från en kille som jag gick hem med i våras. Han har inte hört av sig sen dess. Och jag gav honom mitt nummer. La inte så mycket vikt i det då för jag trodde inte han skulle höra av sig. Och brydde mig inte heller. Men nu har han iaf letat upp mig genom gemensamma kompisar och förklarade att han skrev in fel nummer och att han inte kan glömma mig.

Och jag som inte ens låg med honom. Konstigt det där, med killar som inte släpper mig. Har för mig att han jobbade som journalist på aftonbladet eller motsvarande.

Jag skrev ett ganska kort och luddigt svar tillbaka så jag får se vad han svarar.

Men jag får se ifall jag låter honom fucka upp mitt liv.

Idag ska jag åka hem. Ska bli ganska skönt. Har fått en köpare på mitt hus så äntligen blir jag av med det!

Micke vill att jag ska flytta hit. Men jag får se hur jag gör. Jag vill inte göra något om det inte känns helt rätt. Jag flyttar nog ut i sommarstugan tills vidare.

Man måste ju inte ha en kille. Men det skulle vara trevligt om det kunde funka och jag blir kär på riktigt.

Det första som jag får undersöka är om jag saknar honom när jag åker ifrån honom. Men det tror jag absolut. Han verkar vara så himla fin människa. Men sånt vet man inte förens det gått ett bra tag.

Men ifall jag skulle flytta hit och det inte funkar så skulle jag nog inte ha problem att klara mig ändå. Det ordnar sig alltid. Speciellt när man har pengar.

Det är massor av killar som väntar där hemma. Men jag vill inte ha en enda. Jag vill ha en kille som jag ser en framtid med, annars kan jag låta bli. Så känner jag just nu i alla fall.

Sen vill jag ju inte såra någon heller. 17 åringen har trillat dit lite för hårt just nu så honom måste jag släppa långsamt. Få honom att innse att jag inte är rätt tjej för honom. Men det ordnar sig. Det händer nästan aldrig att jag sårar killar. Jag tar hellre smällen själv.

Men det brular aldrig smälla hårt eftersom jag är ärlig med dem från början. Säger hur det ligger till och om de ger sig in i leken så vet de reglerna innan. Och förvånansvärt många ger sig ändå in. Men det är väl spännande med en svårfångad tjej antar jag.

Medans många tjejer slänger sig framför fötterna på killar så väljer jag med omsorg och tar bara det jag absolut vill ha. Annars låter jag bli.

Varför nöja sig när man kan få allt?

Liver rullar på, i vanlig ordning. Helt otroligt att man har det så lätt ibland. Känns nästan som man fuskar sig igenom livet.

Medans alla andra klagar och gnäller så ler jag och går vidare. Det handlar nog mest om inställning. Jag vet att om jag lever mitt liv som jag vill och gör det jag tycker om så kommer allt ordna sig förr eller senare. Vilket det alltid gör.

Vissa människor inspirerar mig och andra äcklar mig.

Men jag väljer att bara lägga energi på dem som inspierar. Människan som ras är otroligt duktig på att förgöra sig själv. Och det är inget jag tänker vara delaktig i. Jag älskar människor som är öppna och ärliga och tror att man får tillbaka tusenfallt ifall man är ärlig och öm som människa.

Förlåta är däremot inget jag tror på. Det gör man bara för att slippa mer trassel.

Och om en människa behandlar mig illa ser jag ingen anledning att någonsin förlåta. Då är de inte mer än smuts under mina skor.

Människor förändras inte, de utvecklas. Och jag tror inte man kan utvecklas till något frommare än vad man varit förr. Det går inte att gå tillbaka.

Det är tur att man inte är cynisk och bitter. Då hade man inte kommit långt i livet. Och klaga på andra kommer man verkligen inte heller långt på. Man blir ingen bättre människa för det.

Men nu fungerar ju väldigt många så. Att de sopar bort sina egna dåliga sidor genom att klaga på andra.

De människor jag beundrar är öppna och ärliga. Dömer inte andra och ser det goda i medmänniskor. Men såna är svåra att hitta. Folk som inte snackar skit och skvallrar. En människa som låter folk vara som de vill och inte bryr sig i det. Sen att oroa sig för någon som det verkar gå illa för är en helt annan sak. Men många använder det som ursäkt för att lägga sig i.

Ett uttryck som jag använder ofta är, människor är dumma.

För det är verkligen så. På många sätt, man kan tolka det hur som helst och det stämmer ändå.

Jag är dum på det sättet att jag tror gott om alla tills motsatsen är bevisad. Och det får man ofta lida för. Men jag lider hellre för att jag litar på människor än blir cynisk och snackar massa skit!

Men tills ni bevisar motsatsen! Så älskar jag er <3

Nu är man på landet. Sitter ensam i hans stora hus. Tror han är ute och plöjer just nu. Jag har träffat lite av hans vänner och följt med honom på jobbet. Kört traktor och städat i en verkstad.

Jag trivs faktiskt väldigt bra. Och enda knixet är att han är faktiskt inte så snygg som jag hoppades, jag trodde nog mer än jag ville erkänna.

Men han är ju absolut inte ful. Han ser ut som vilken kille som helst. Det är väl det som kanske är problemet. Jag är van med killar som folk vänder på huvudet för.

Och den här killen ser ut som vilken annan bonde som helst.

Men han är ganska duktig på att skämma bort mig i alla fall. Det är jag inte van med alls. Kan bero på att jag inte har tagit emot det förr. Men nu tänker jag bara, varför inte?

Men han är en riktig retsticka, men det är ju jag också så jag kan inte säga något.

Och igår sa han att om jag flyttar hit så ska jag inte betala något. Inte på huset iaf, min mat kunde jag betala. Så ifall jag tjänar pengar så är allt mitt. Det vore ju inte helt dumt faktiskt. Om han fortsätter vara snäll och gullig kanske det här kan sluta bra. Men jag är så förbaskat kräsen. Jag är lite orolig att jag ska flytta hit och efer några månader springa på en riktigt snygg kille som har allt som jag vill ha. Men så kanske man inte ska tänka.