Nu har andra dagen utan någon kontakt alls nästan tagit slut.

Jag är så grymt besviken, ledsen att mitt hopp börjar överge mig.

Det gör så jävla ont. Han är min drömkille men behandlar mig som han totalt glömt att jag existerar. Vilket säkert bara är en överdrift men det är så det känns. Om han hade varit vilken annan kille som helst hade han varit dumpad för flera dar sen. Då hade han aldrig kommit undan med att strunta i mig.

Men jag kan bara inte göra så med honom. Det är omöjligt.

Och när han hör av sig så kommer han säkert förklara precis varför och be om ursäkt. Om han nu hör av sig, jag börjar nästan tvivla.

Men imorgon vet jag att han kommer ha tillgång till dator, om han inte hör av sig då vet jag inte vad jag gör. Det är så mycket enklare att vara känslokall och ensam på mitt sätt. Utan att släppa in folk, utan att bli kär. Det här är evig smärta och oro, det är precis vad kärlek innebär för mig just nu.

Det känns som jag har förlorat honom.

Min högsta önskan är att han bara ringer nu och pratar med mig en stund, för att visa att han bryr sig. Visar att han faktiskt tycker om mig fortfarande.

Men att han gör såhär gör att jag tycker om honom ännu mer, vilket tydligen ska vara en vanlig reaktion i hjärnan när man håller på att förlora den man älskar. Så jag funkar ju iaf biologiskt sett. Men det gör fan ont ändå!

Det känns som jag hittar på ursäkter för honom, och det gör jag väl. För att jag hoppas så innerligt på att allt ska vara bra. Att det är jag som förstorar upp saker och överdriver bara för att jag blir sårad.

Jag funderade på att hota med att inte komma när han ringer. Men det kanske straffar sig. Jag ska nog bara vara ärlig och säga att jag funderade på om det verkligen ska vara såhär. Kommer han alltid att behandla mig så?

Eller hade han en bra anledning?

Jag brukar kunna spela killar lika bra som jag spelar piano. Men med den här killen vågar jag inte ens sätta fingrarna emot tangenterna. Jag vet inte vad som händer om jag trycker på vita eller svarta. Jag vet inte vilken ton det ger och hur den känns.

Han är ostämd och osäker. Som en otämjd häst, man vet aldrig hur han reagerar för saker. Och jag vill verkligen inte riskera något. För den här killen kan komma göra mitt liv rikt på kärlek och viljan att leva mer. Viljan att se allt och göra allt. Han får mig att vilja smaka på livet igen.

Även om det gör ont nu så hoppas jag att något kommer utav det.

Det kanske ska göra ont när man träffar den rätte. För att jag alltid ska komma ihåg att uppskatta honom och värdera honom högre än något annat. För att jag aldrig ska svika honom eller kolla åt andra.

Jag sa något väldigt smart till min bror häromdagen.

-I ett förhållande ska man alltid förstå men aldrig förutse.

Jag menar att man ska alltid förstå sin partner och acceptera besluten men aldrig förutse handlingar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade nästan glömt bort att jag hade den här bloggen. Det var min sambo som påminde mig idag. Helt galet vad fort man glömmer. Jag har ju skrivit så mycket här också, och läsarna återkommer tydligen fast jag inte har skrivit på så länge, så det ...

Känner mig som en otålig treåring. Vill flytta nu nu nu! Och funderar på att starta en ny blogg nu när man bytt livsstil lite. Kanske inte är så superkul att skriva i den här bloggen hur det går för oss som par osv. Sen skulle det vara trevligt...

Åh nu måste jag vara ifrån min älskling i tre dagar. Inte roligt alls, jag fungerar inte utan honom känns det som. Och nästa vecka är det flytt, det ska bli så himla skoj. Nya tapeter i hela lägenheten och bra område. Och nu kanske min karl blir yr...

Jag är så lycklig, jag har lyckats släppa svartsjukan mer och kan njuta mer av min kille. Helt fantastiskt har det varit de senaste dagarna och jag ser mer och mer hur mycket han faktiskt älskar mig. Är lyckligare än på många många år! Och snart ...

Okej nu har jag lovat mig själv detta. 1 Inte gå in och kolla på hans facebooksida om jag inte ska skriva något 2 Inte kolla hans dator/mobil ever again 3 Försöka stoppa katastroftankarna 4 Varje gång jag misstänker något så får jag tänka, ne...