Nu börjar jag bli orolig att allt bara är i mitt huvud igen. Att han kanske inte är så bra som jag tror. Och att det kommer bli platt fall när jag träffar honom på fredag. Jag ska åka i 20 mil för att träffa honom några timmar. Jag tror inte han klarar av att jag sover där. Och han har ändå så mycket att göra så jag vill inte vara i vägen.

Men allt det kan jag förstå och acceptera. Inga problem.

Men kan han verkligen vara allt jag någonsin sökt?

Kan han vara min blivande man och tilltänkta. Den som jag sökt hela livet och aldrig lyckats hitta och därför drivit runt bland diverse killar i sökande efter honom.

Han verkar motsvara alla förväntningar, helt underbar som person och öm och passionerad. Sen ser han väldigt bra ut och är otroligt charmig. Och har aldrig haft en tjej. Hur är det möjligt?

Folk har haft diverse teorier om vad som egentligen är fel på honom. Men inget av dem stämmer. Och jag önskar nästan att jag hittar ett fel på honom på att han inte är så perfekt. Han är ju inte perfekt som människa kanske. Inte fulländad men han är allt jag sökt och min andra halva.

När jag inte pratar med honom eller hör ifrån honom känner jag mig inte hel. Han fullbordar mig. Han är allt just nu. Och det är otroligt läskigt.

Jag pratade med honom i tre timmar igår. Skrattade och förundrades över varandra, över hur enkelt livet kanske kan visa sig vara. Bara vi har varandra.

Och det vansinniga är att han tycker exakt samma sak. Vi behöver varandra, vi har sökt varandra. Han har väntat och jag har letat. Och till slut hittade jag honom. Och jag vill aldrig släppa honom.

Jag höll på att bryta ihop när han inte svarade på två dagar på internet, även om jag visste att han inte hade dator just då. Och kanske inte kunde ringa heller. Med ovissheten är olidlig för mig när det gäller honom.

Jag var så rädd att han skulle säga att han inte vill mer eller vågar. Satt och skakade av ångest för att jag kanske aldrig får träffa honom, hur ska jag då veta ifall han var min chans eller inte?

Som igår när vi bara skulle prata en liten stund och pratade i tre timmar. Vi  kan inte slita oss ifrån varandra. Och frågan är hur jag ska kunna åka ifrån honom när jag väl har träffat honom.

Och tänk om han inte kysser mig? Helt overkligt för mig i vanliga fall med andra killar. Med dem vet jag vad jag ska förvänta mig och anar vad som kommer ske. Men den här killen skulle helt sonika kunna strunta i det för att han inte vågar just då. Istället för att chansa. Och jag vill ju verkligen inte tvinga mig på honom eftersom han är så osäker. Annars hade jag säkert gjort det.

Men han är så ömtålig, jag kan sumpa allt om jag tar för stora kliv. Just med tanke på att han nästan ställde in allt för att jag kanske skulle sova där. För att han blev så nervös inför det. Hur skulle det inte bli då om jag kysste honom och han inte var med på det direkt.

Han är nästintill okysst!

Helt otroligt, nästan så man tror att han ljuger. Men det gör han inte. Han har kysst en tjej tidigare. När han var drängfull och inte visste vad hon höll på med. Han sa att det var äckligt, och att han aldrig skulle kysst henne om han inte varit så full.

Och då börjar jag fundera, är han asexuell?

Tänk om han tycker det är äckligt att kyssa mig också?

Tänk om han inte tänder på mig?

Tänk om han inte vill ta i mig?

Jag har inte varit såhär osäker på år och dar. Jag är van att ha mitt game. Det här är sjukt ovant, känns som jag är femton år igen. Visst jätte skoj att det känns så, men otroligt enerverande.

Han skakar min värld, bokstavligen.

Någon som kan hjälpa mig att reda ut det här??

Vad ska jag göra??

Är inte van med osäkra killar, med noll självförtroende och som är okyssta!

Hjääälp!

 

Johanna

14 september 2010 21:15

oh det låter spännande tycker jag och jag tror det kommer gå kanon bra... jag pratar själv med en kille och det känns super bra fast vi inte ens setts, men jag känner detta kommer bli något bra! Och får man sådan kontakt ni har kommer det gå kanon bra!!!

http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se

Hemligt

14 september 2010 22:04

Jo det är super spännande att se vad som händer, men jag är så van med att allt går så snabbt och med den här killen måste jag ta det så försiktigt. Jag vet inte om jag kan det längre... :(

 

Martina

15 september 2010 08:11

Det MÅSTE du om du ens ska kunna träffa honom när ni planerat, minsta lilla och du skrämmer honom så långt bort att han inte går att hitta igen

allvarligt, jag har varit som dig och inget gott kom ur det

Läs boken "DUMPA HONOM - Han vill faktiskt inte ha dig"
Javisst, han du träffat nu kanske vill ha dig, men det är en bra bok för såna som dig / så som jag var tidigare

http://teriyaki.bloggplatsen.se

Hemligt

15 september 2010 17:12

Haha du kanske har missat mina tidigare inlägg?
Jag vet män och jag vet när de är intresserade och inte.
Jag skulle aldrig spendera tid på en kille som inte är värd det.
Jag brukar inte ens ägna dem den energin att de får visa att de är värda något.

Jag tror inte minsta lilla skrämmer honom. Men fysiskt tycker han att saker är väldigt ovant. Han har sagt att han är kär i mig osv. Så på det sättet fattas inget. Och han kommer träffa mig.
Men att inte pressa honom för hårt fysiskt är svårt.

 

Martina

15 september 2010 08:15

du skriver i din presentation att du "söker och finner män"

Egentligen, så ska man inte BEHÖVA söka upp dem, för de som är intresserade söker upp dig

Vad är det som gör att du blir såhär när du träffar någon, du tänker dig redan honom som mannen i ditt liv, allt du sökt efter, etc, etc

http://teriyaki.bloggplatsen.se

Hemligt

15 september 2010 17:17

Haha nu tror jag ifs inte att alla killar som man tänka sig bli intresserade av mig söker upp mig.
Man får vad man tar tänker jag.

Jag gillar inte att bli uppsökt. Jag tycker inte om att bli raggad på. Jag vill välja och styra vad som händer. Jag är inte den som sitter och väntar på telefonsamtal i vanliga fall. Den killen som jag börjat prata med nu är ett otroligt undantag.

Om du läser lite längre bak i bloggen får du se.
Jag har aldrig förr pratat med en människa som förstår mig så väl som han. Och det är precis lika från hans håll.

Jag är i vanliga fall ett stort fan av slit och släng när det gäller killar, tragiskt nog.

 

Martina

15 september 2010 17:51

Tro det eller ej, jag är/var precis som du och de gånger man faktiskt faller för någon blir man helt blind

http://teriyaki.bloggplatsen.se

Hemligt

15 september 2010 23:18

Jag hoppas jag blir helt blind.
Naiv är det bästa som finns att vara.
Jag är trött på att vara så beräknande och uträknad. Jag tror på disney kärleken. Det perfekta. Och jag tror jag har hittat det i den här killen.
Och genom alla pojkvänner jag haft och kärlekar jag gått igenom har det aldrig känts mer rätt. Allt är fruktansvärt enkelt och vi kan prata om allt. Han förstår mig precis. Tex idag talade jag med honom om att jag är rädd att han inte ska vilja göra något fysiskt. Det han hade till svar var, oroa dig inte det är fixar vi.
Han är trygghet, och det är precis vad en orolig själ som jag behöver.
Nu gäller det bara att jag faller för honom i verkligheten också. Så att det blir äkta.

 

Martina

15 september 2010 17:53

Han bor inte i en mindre ort i södra skåne ? för en granne till mig är snygg, men bor hemma ännu och har aldrig sett en tjej där utöver hans mamma, man fattar liksom inte riktigt varför

http://teriyaki.bloggplatsen.se

Hemligt

15 september 2010 22:34

Haha nej han bor i dalarna ;)
Näe det finns nog mycket såna killar på landet. Som föredrar djuren framför festande så då träffar man ju inte så mycket folk. Har en släkting i 50 års åldern som aldrig haft tjej och bor med sin mamma på en gård långt ut på landet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade nästan glömt bort att jag hade den här bloggen. Det var min sambo som påminde mig idag. Helt galet vad fort man glömmer. Jag har ju skrivit så mycket här också, och läsarna återkommer tydligen fast jag inte har skrivit på så länge, så det ...

Känner mig som en otålig treåring. Vill flytta nu nu nu! Och funderar på att starta en ny blogg nu när man bytt livsstil lite. Kanske inte är så superkul att skriva i den här bloggen hur det går för oss som par osv. Sen skulle det vara trevligt...

Åh nu måste jag vara ifrån min älskling i tre dagar. Inte roligt alls, jag fungerar inte utan honom känns det som. Och nästa vecka är det flytt, det ska bli så himla skoj. Nya tapeter i hela lägenheten och bra område. Och nu kanske min karl blir yr...

Jag är så lycklig, jag har lyckats släppa svartsjukan mer och kan njuta mer av min kille. Helt fantastiskt har det varit de senaste dagarna och jag ser mer och mer hur mycket han faktiskt älskar mig. Är lyckligare än på många många år! Och snart ...

Okej nu har jag lovat mig själv detta. 1 Inte gå in och kolla på hans facebooksida om jag inte ska skriva något 2 Inte kolla hans dator/mobil ever again 3 Försöka stoppa katastroftankarna 4 Varje gång jag misstänker något så får jag tänka, ne...