Idag ska jag åka hem. Ska bli ganska skönt. Har fått en köpare på mitt hus så äntligen blir jag av med det!

Micke vill att jag ska flytta hit. Men jag får se hur jag gör. Jag vill inte göra något om det inte känns helt rätt. Jag flyttar nog ut i sommarstugan tills vidare.

Man måste ju inte ha en kille. Men det skulle vara trevligt om det kunde funka och jag blir kär på riktigt.

Det första som jag får undersöka är om jag saknar honom när jag åker ifrån honom. Men det tror jag absolut. Han verkar vara så himla fin människa. Men sånt vet man inte förens det gått ett bra tag.

Men ifall jag skulle flytta hit och det inte funkar så skulle jag nog inte ha problem att klara mig ändå. Det ordnar sig alltid. Speciellt när man har pengar.

Det är massor av killar som väntar där hemma. Men jag vill inte ha en enda. Jag vill ha en kille som jag ser en framtid med, annars kan jag låta bli. Så känner jag just nu i alla fall.

Sen vill jag ju inte såra någon heller. 17 åringen har trillat dit lite för hårt just nu så honom måste jag släppa långsamt. Få honom att innse att jag inte är rätt tjej för honom. Men det ordnar sig. Det händer nästan aldrig att jag sårar killar. Jag tar hellre smällen själv.

Men det brular aldrig smälla hårt eftersom jag är ärlig med dem från början. Säger hur det ligger till och om de ger sig in i leken så vet de reglerna innan. Och förvånansvärt många ger sig ändå in. Men det är väl spännande med en svårfångad tjej antar jag.

Medans många tjejer slänger sig framför fötterna på killar så väljer jag med omsorg och tar bara det jag absolut vill ha. Annars låter jag bli.

Varför nöja sig när man kan få allt?