Eventuellt i alla fall. Jag har kanske hittat min absolut drömkille. På facebook?!

Jag skrev till honom för att jag tyckte att han var så himla fin. Och det var första gången jag har gjort något liknande på facebook, för där vill man ju ändå bara ha sina vänner kan jag tycka.

Han blev jätteglad, tackade hemkst mycket och sa att jag också var väldigt fin.

Sen har det bara rullat på. Han verkar vara en fantastisk människa. Helt godhjärtad och öppen. Dömer ingen och tar folk som de är. Precis som mig.

Han bor på en gård på landet, med sina djur. Han har det liv jag alltid har vetat att jag ska ha. Och jag verkar vara den han letat efter.

Allt flyter på underbart bra. Nu ska jag bara få lite bättre kontakt med honom och kanske åka och hälsa på. Han bor ändå bara 2 timmar ifrån mig. Det är faktiskt inte alls långt.

Vi skriver mail som fyller A4 sidor och pratar om allt. Han är en sån som man kan vara ärlig med och säga precis vad man tycker, utan att han tar för hårt på det.

Som sagt verkar han vara en underbar människa. Ren och oförstörd nästan.

Men innan jag började prata med honom så hade jag redan bestämt att mitt kk skulle komma hit. Han dansaren, som jag dejtade förr.

Men när jag väl va med honom så kunde jag inte sluta tänka på killen på nätet. Vad som än skedde hade jag honom i bakhuvudet. Jag ville nästan vara honom trogen fastän vi inte ens har träffats. Han verkar ha någon slags makt över mig som jag inte riktigt kan förklara.

Jag är ju inte den som brukar bry mig i första taget annars. Jag tänker oftast på mig själv i såna relationer och sen får folk hänga på eller inte. Om inte så tar jag bara nästa. Det är nästan för enkelt för mig att hitta nya "objekt" att roa mig med.

Som ett bortskämt barn i en godisbutik rusar jag genom livet och väljer killarna jag vill ha, och får dem så gott som alltid. Nederlag finns inte i min värld av killar. Det finns bara toppar, inga dalar. Känslomässigt kanske, om jag faller för någon. Men det händer sällan att jag faller hårt.

Mitt kk fotade mig och vi hade sex, som vanligt. Mös och kramades och kollade på tv. Han vore perfekt som pojkvän ifall han skulle vilja ha mig och jag kunde falla för honom igen. Men det kommer jag inte. Har jag en gång stängt ute känslorna så hittar jag dem inte igen.

Nu ska jag återgå till min drömflykt om att jag kommer flytta ut på landet med denna underbara människa som kanske kan vara min själsfrände.

Peace!