Det här hjärtat är fotat i botaniska i Göteborg. Det första jag tänkte på när jag såg det var honom. Det bevisar för mig själv att han är den jag verkligen vill ha.

Och det betyder otroligt mycket.

Jag tror jag kommer gå sönder snart. Delas i tusen delar och aldrig hitta rätt bitar igen.

Jag känner extremt mycket för stoffe. Men han ger mig knappt ett lillfinger ibland. Han kanske skriver ett kort mail på kvällen bara. Inga telefonsamtal, inga långa samtal på msn. Jag önskar att det vore enklare. Att han kanske kunde använda sin mobil och inte bara hemtelefonen. Att han inte hade så mycket att göra och så mycket vänner att träffa och jobb att sköta.

Men varje liten bit blir en tröst och jag lär mig uppskatta de lilla. När han väl skriver så berättar han bara hur mycket han tycker om mig. När vi väl pratar så pratar vi i timmar.

Och nu har vi ju faktiskt bestämt att jag ska komma dit nästa helg. Vilket är underbart, lite mer att se fram emot. Ett datum att ringa in i kalendern och räkna ner. Jag berättade för min mor idag, om denna speciella människa som fångat mitt intresse. Hon tyckte att han lät perfekt för mig.

Det säger alla jag berättar för, och det är det jag vet. Att om allt funkar, så är han perfekt. Han är allt jag någonsin önskat. Och hur underbart vore inte det.

Vi ska gå på fest och så ska vi träffa hans mamma. Helt vansinnigt är allt. Men jag tror att det här kommer leda till något fantastiskt.

Det är inte alla som får chansen att börja om från början. Och jag tänker verkligen ta den.

Åsa Jinders låt, av längtan till dig. Passar väldigt bra in i sammanhanget.

Sitter på tåget på väg hem ifrån Göteborg. Mycket har hänt, träffat massor av trevliga människor och upplevt nya saker. Men den enda som snurrar i mitt huvud just nu är Stoffe. Denna underbara människa som kanske kan vara min sanna kärlek.

Om jag har tur så är det sant.

Han vill att jag kommer dit nästa helg. Jag är helt salig. Tänk att jag ska spendera en hel helg där. Jag kommer att vara så nervös innan jag kommer fram med bilen.

Jag ska tydligen få träffa alla hans polare, jag känner några av dem. Men absolut inte alla. Och hans mamma och pappa, hela familjen tror jag.

Han vill visa upp mig.

Hur gulligt är inte det egentligen, han vill visa upp vilken fin tjej han hittat. Aldrig mer kommer jag bli undangömd och dold om jag väljer honom. Om allt funkar som det ska och attraktionen är ett faktum så kommer mitt liv att få en helt annan vändning. Jag kommer att bo på landet med mina djur och hans, på en gård ute i skogen. Jag kommer ha vänner som kommer och hälsar på och fikar på kvällarna, och träffa hans familj ofta.

Det är helt galet det som händer, men verkligen underbart!

Är så spänd inför nästa helg, kan nästan inte vänta. Det kommer bli fantastiskt!

Det första jag tänker på när jag vaknar är honom, det enda som jag pratar om är honom. Allt kretsar kring Stoffe just nu.
Det är fantastiskt och erhört påfrestande på samma gång. Det gör så jävla ont men är så fantastiskt underbart. Jag trodde aldrig att jag skulle falla så här igen. Jag är kall och beräknande. Inte kärlekskrank och bedjande. Men det visar väl bara hur många sidor en människa har antar jag. I allt jag gör tänker jag på honom. I fotona jag tar när jag utövar min hobby, i vad jag skriver och säger. Fan att det ska vara så svårt att älska.

Det är verkligen som man säger, man förtränger det svåra när det är över. Och jag minns inte att kärlek skulle göra så här ont.  

Det här är två träd som omfamnar varandra, växer in i varandra och antagligen tar död på varandra. Jag tog fotot igår. Tänkte bara på Stoffe och det blev ju rätt bra ändå, hoppas det blir samma sak med vår relation. Tanken var fin och resultatet ska vara enastående.

Åh jag har sån ångest, att kärlek gjorde så ont hade jag glömt!

Saknaden efter en kille jag aldrig träffat är oändligt stor.

Jag skriver dikter igen, för att jag måste få ur allt jag känner för honom.

Han hade distans till mig idag. Det gjorde extremt ont, även om jag vet att han var trött och på väg att bli sjuk och lite stressad så föll ändå hela min värld. Min perfekta lilla bubbla som kommer spricka förr eller senare.

Om man kan älska någon man aldrig träffat så gör jag det nu. Han är mitt allt, jag skulle sörja mig sönder om han sa att han inte vill ha något mer.

Han har sagt att det gått väldigt snabbt allting, från att vara helt ensam till att hitta mig som är så underbar. Och det känns som om jag ska gå sönder för att det går så långsamt. Jag vill till honom nu, helst igår. Jag vill kyssa honom, älska med honom och visa honom att jag vill ha honom. Men jag får inte.

Han vill inte, eller på ett sätt vill han men han vågar inte. Och det gör så ont i mig. Att inte vara åtrådd för min kropp, att inte vara jagad. Nu är det jag som jagar honom och suktar. Men det kanske är bra för att jag får falla så hårt att jag jag vet att det inte finns någon återvändo.

Jag tär på dig

Är för mycket

Och för ensam

Kväver dig

Suktar dig

Kräver av dig
Och älskar dig
Men jag bromsar
För min egen skull

För annars får jag inte dig
Och utan dig

Vill jag inte ha ett mig
Du är allt jag önskar
Allt jag begär

Det som mig förtär
Ska det kännas så här

Att vara så fruktansvärt kär

När jag inte vet vem jag är

Så vet jag att det är dig
Jag ska älska så här

Nu jävlar har kärleken slagit till, och det är fan som att få en sten i bakhuvudet.

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle bli såhär bara för att jag skrev till en kille på nätet att han var fin. Idag såg jag honom för första gången i cam, och det är verkligen det här som är så löjligt, att jag känner så mycket för någon som jag inte ens har träffat.

Men vi har ett band som jag inte kan förklara. Det känns in i själen att det är något utöver det vanliga. Och jag tror verkligen att det kan ge mig super mycket att träffa en kille som inte vill ligga med mig det första han gör. Han vill inte ens se bilder på mig i underkläder, han är på något sätt ren i själen.

Han respekterar mig på ett sätt som inte ens jag gör, och det kanske är precis vad jag behöver.

Och något fantastiskt som hände var att helt plötsligt släppte det bara för honom och han började gråta, tårarna bara trillade. Det är sällan jag känner med en annan människa till hundra procent, men det här var rakt igenom ärligt.

Han skrev att det var för att han var så lycklig, jag har gjort honom så glad. Han har aldrig varit kär förr, aldrig känt så som han gör nu.

Han sa att han  inte förstod hur jag kunde tycka om honom. Att han var livrädd för det verkade för bra för att vara sant. Och jag kunde inte annat än hålla med. Jag litar mycket sällan på människor och det är ingen som känner mig helt. Men den här killen får veta allt.

Han är en fantastisk människa, och han tycker att jag också är det. Det enda ord jag har att beskriva det med är makalöst.

Och jag har inte ens träffat honom, jag kommer att gråta som ett barn första gången jag kommer få honom i mina armar och jag tror han kommer göra samma sak.

Det här är en saga som blir sann.

Jag har alltid sagt att jag är innerst inne en prinsessa, att jag vill ha en prins. Det här är nog min prins och han kommer ju för fan till och med på häst.

Han är min frihet och mina djupaste önskningar. Om inte det här funkar så är det för att jag kommer sabba det. För att jag blir rädd eller testar det för långt för att få se styrkan  i ett oss.

Men jag tror inte han brister, jag tror att om jag tar det lungt så kommer det här gå helt smärtfritt. Om jag bara ger honom den respekt och tid han behöver för att acceptera mig i sitt liv så kommer jag stanna där för resten av mitt.

Jag önskar verkligen att jag får träffa honom snart, men på samma gång inte. För jag vill falla ännu mera jag vill komma till den punkten att jag inte kan leva utan honom innan jag träffar honom för första gången.

För det är precis den kärleken som jag tror finns, att kunna älska en människa mer än livet själv. Nu får alla killar som dejtar och dejtat mig reda på det här. Jag ändrade relationsstatus på facebook. Utan att fråga Stoffe, jag vill och vet att han kommer få syn på det när han smyger in på min sida och kollar. Och får se det och förstår att det är honom jag menar, att han ska få njuta av det hur mycket och länge han vill. Att han ska få gråta för att han blir lycklig och skratta för att det bubblar inom honom också.

Jag svävar på moln, inget som har hänt tidigare spelar någon roll. För allt som hänt mig ledde fram till honom och just nu är det allt som betyder något.

Han är perfekt för mig, och jag för honom. Vi är så lika och det vi har svårt för stärker den andra.

Han säger till mig hela tiden, "det kommer bli bra det här".

Och jag vet att han har rätt och att det är sant. Jag har så ont i magen, jag är så kär så det är otroligt. Om det blir värre än så här vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag saknar honom fast jag inte har träffat honom. Jag är orolig så fort han inte hört av sig. För han använder nästan inte mobil, jag har inte ens nummret. Så jag kan inte bara skriva när som helst. Och det är antagligen det som gör honom ännu mer intressant. Den distansen och avståndet gör honom om möjligt ännu mer oemotståndlig.

Och han är så vacker, men det är så synd att han inte ser det själv. Men det är väl därför jag har dykt upp i hans liv, för att få honom att se det.

Att få honom förstå vad han är värd, vilken fin människa han är och hur bra jag mår av honom. Han skriver böcker, precis som jag en biografi om sitt liv. Och vi sa det att nu får vi fläta ihop dem och ge ut dem tillsammans. Att bägge får visa sitt perspektiv och så får folk se hur det slutade. Hur man finner sin själsfrände.

För jag tror verkligen han är det.

Han är allt jag letat efter och lite till. Nu hoppas jag bara att känslorna stannar och jag inte ballar ur. För jag vet ju att jag brukar stoppa undan känslor och skrapa bort killarna efter ett tag. Jag ska verkligen göra allt i min makt för att inte göra det, men jag tror inte han tillåter det heller. Jag tror han stoppar mig om han märker att jag är på väg bort.

Och det är precis vad jag behöver, någon som vet och förstår. Någon som fångar mig innan jag vet att jag faller. Någon som alltid vet vart han har mig.

Jag är så förälskad och jag tror jag älskar honom om det är möjligt så snabbt. Jag skulle gå igenom eld och vatten för honom just nu. Jag skulle ta kulan för honom och föda hans barn. Jag älskar en kille jag inte ens träffat. Herre gud vad naiv jag är innert inne. Djupt där inne som jag inte brukar leta.

<3

Å jag är så glad så jag skulle kunna explodera.

Jag har nog hittat min drömkille, för det kan inte vara något annat. Vi pratade i sex timmar! Kunde inte slita oss ifrån varandra. Han är underbar, får mig att skratta och tänka och längta.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi kom in på prat om barn och namn, och det visade sig att vi hade samma önskenamn. Lucas och Alva och Ofelia helt vansinnigt. Han är verkligen exakt som mig, han förstår mig precis och jag avslutar redan hans meningar. Men kan det verkligen vara så här enkelt?

Det känns nästan som jag fuskar, för att det går så smidigt.

Bröllop kom vi också in på, kom fram till att bägge vill ha cello på cermonin. Vi vill samma saker, har samma drömmar och längtar efter samma saker. Men något som är helt otroligt är att han faktiskt är oskuld.

Han är ändå inte en liten pojke, han har bara valt att ha det så. För att han trivts med sitt liv och inte hittat en tjej som var tillräckligt god nog. För honom betyder det otroligt mycket. Och jag har faktiskt alltid sagt att jag hellre föredrar ovana killar som man kan forma än killar som tror att de är bäst på allt.

Den här killen skulle uppskatta mig för den jag är och vara evigt tacksam för att jag är med honom.

Vi pratade om allt som kunde tänkas, jag fick ont i magen när jag insåg att vi skulle lägga på snart. Som sagt sex timmar, utan pinsam tystad eller jobbiga saker. Bara rent himmelrike.

Nu har han skrivit på facebook att han är kär. Hur underbar är han inte lixom.

Jag beundrar honom som person, han har stor intigritet och vet precis vad han vill. Och så gör han det han vill, utan att någon kan styra bort honom.

Han jobbar med sitt drömjobb, lever det liv han vill och uppskattar minsta lilla.

Jag trodde aldrig jag skulle hitta en sån kille som motsvarade alla mina förväntningar på hur jag ville att mitt liv skulle bli.

Han har berättat för sin familj om mig, visat bilder och berättar tydligen för alla andra han känner också. Vilket jag också gör, det bara bubblar upp.

Jag hoppas verkligen att den här känslan håller i sig. Önskar att jag kunde vara hos honom nu på en gång.

Jag vet att jag kan lita på den här killen, jag är helt säker på det. Och det är väldigt få i mitt liv som jag någonsin har litat på. Och det betyder väldigt mycket.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer, men han är perfekt.

Han ser verkligen bra ut och är allt jag någonsin önskat.

Och jag är öppen som en bok för honom, behöver inte dölja något. Jag vet att han inte kommer döma mig vad jag än säger.

Vilken hemsk historia ur mitt liv jag än kommer berätta kommer han stå vid min sida och stödja mig.

Han vill tom börja dansa för att jag älskar det så mycket. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna att hitta den här killen. Nu gäller det bara att jag inte sabbar det för att jag blir skraj eller för kräsen. Nu ska jag försöka somna, jag kommer drömma om honom i natt det vet jag. Undrar ifall man kan älska någon man aldrig träffat. Så som det känns nu har jag inte kännt sen jag var 14 år och kär för första gången, jag vet inte vart jag ska göra av all lycka och känslorna bara bubblar. Det suger i magen och hjärtat slår i otakt. Jag blir yr av bara tanken på honom och ler konstant.

Tack grymma värld för att du gav mig en till chans!

Just nu är jag i Göteborg och raggar runt. Det är helt okej, killarna här är trevliga och jag fick mycket uppmärksamhet på krogen igår. Och det är ju alltid skoj. Passade på att träffa en kille som jag snackat med på nätet också.

Han var inte alls så snygg som jag trodde, rent av inte snygg alls.

Jag insåg snabbt att vi inte hade något gemensamt heller. Och han trodde nog att jag var ett enkelt ragg, men så är inte fallet. Jag tar killar efter mitt tycke och smak och väljer och vrakar. Jag tar inte dem för att de vill ha mig först utan för att jag såg dem och fann dem intressanta och attraktiva.

Det ska nästan vara så att man ska kunna bli tillsammans med dem. Pojkvänsmatrial fast bara för en stund. Jag skulle aldrig ragga på en kille med avsikten att bara ligga med honom. Det kan jag få när jag vill när som helst.

När jag träffar en kille så ska det finnas en kontakt och glöd. Passion är mitt nyckelord. Det ska vara en kille som jag kan tänka mig att bygga vidare med. Även om jag inte gör det.

Och killen på landet som vi kan kalla Stoffe fanns med mig hela tiden. Vilka killar jag än träffade så tänkte jag, nej du är inte lika bra som stoffe. Varför skulle jag gilla dig för?

Jag väntar varje dag på hans mejl. Han skriver så fint, är otroligt romantisk och verkar verkligen vara intresserad. Han vill vara med mig, och han tror att jag är the one.

Nu hoppas jag bara att jag inte krossar hans hjärta. Han har inte haft någon riktig flickvän någonsin bara för att när han väl ska stadga sig vill han göra det för livet. Det är ju egentligen det jag vill också, jag kan ju inte flacka runt bland killar resten av mitt liv. Men för att jag ska bli nöjd krävs mycket, otroligt mycket. Men om jag skulle hitta en människa som kan ge mig allt det som jag vill ha känslomässigt skulle det vara underbart.

Jag vill ha romantik och passion, glöd och hetta. Trygghet och tillit, att kunna prata med varandra om allt. Vara hundra procent ärliga utan att det sen används emot varandra. Jag vill att man delar på ansvar och visar uppskattning.

Att man kan bråka och sedan bli sams igen för att få bort pressen. Jag vill kunna retas och busa utan att det blir sura miner.

Jag vill vara med någon som gör att jag inte ser andra killar. Att andra killar inte är ett alternativ. För man är uppfylld på alla sätt med den man har redan.

Jag vill ha ett lugnt tryggt familjeliv, barn och djur. På landet, utan grannar för nära. Med nära vänner och stora släktfester utan bråk.

Jag vill ha allt, jag vill ha Disney kärlek. Jag tror att det finns, jag har upplevt det en gång och det var underbart men jag var för dum att se det då. Nu vet jag vad jag ska leta efter.

Och på något sätt tror jag att Stoffe är den som kan ge mig allt det.

Jag har varit singel sen vid nyår ungefär. Jag trivs verkligen med det, men ifall det dyker upp någon som han så kan man ju inte blunda.

Hela kroppen håller på att explodera av alla känslor som jag försöker hålla i styr. Magen pirrar och hjärtat dunkar snabbt. Jag blir nästan yr när jag tänker på honom, fnittrar som en liten flicka när han skriver fina saker på Facebook.

Han har sagt att han berättat för alla han träffar om mig, för de ser att han är gladare än förr.

Han skriver att hans hjärta pumpar, hoppar och stannar samtidigt när han tänker på mig. Han sjunger låtar om kärlek när han tänker på mig och ger mig länkar till låtarna han nynnar på. Han är otroligt romantisk.

Det känns nästan lite för bra för att vara sant, och de säger att man ska inte rusa in, men jag vill rusa in med huvudet före och bara låta allt explodera. Jag har ju absolut inget att förlora.

Vi har inte ens pratat i telefonen än, han ska ringa mig nu idag eller imorgon.

Om han vågar, men det tror jag. Han skrev på Fb att han skulle göra det i sin statusrad. Jag kommer väl att dö när han ringer, men jag har redan hört hans röst. För han har en film på youtube där han pratar bland annat. När jag fick se den blev jag superglad för han var verkligen fin. Inte bara på bilder utan på film med. Så nu slipper jag vara orolig för att han är ful egentligen.

För jag är bra utseendefixerad ändå. Jag vill ha en riktigt snygg kille som jag kan visa upp. Någon som matchar med mig, att det syns att vi är ett par. Inte en sån kille som folk säger bakom ryggen, men vad gör han med henne? Hur lyckades han med det?

Jag återkommer så fort jag vet mer eller han har ringt. Eller om någon av alla killarna här i stan börjar tokragga på mig.