Jaha nu ringde Jens för ett tag sen. Vi pratade lite om vad vi gjort i helgen. Inget speciellt. Jag har stängt av för honom nu.

Jag tror faktiskt att det märks.

Men han ville träffa mig imorgon sa han. Vi får väl se om det blir något eller om han ställer in igen. Man vet aldrig.

Ikväll blir det tv kväll med en tjejkompis. Men mitt x vill att jag ska komma dit ikväll. För hans tjej jobbar. Men det känns fan inte rätt att göra så.

Så jag kommer inte göra det. Helt sjukt vad alla sliter och drar i mig ibland.

Och vissa drar jag mig allt längre ifrån, sakta men säkert.

Jag ska åka till Göteborg om några veckor. Det ska bli skoj tror jag.

Pappa ska väl ta hand om hunden så det blir en helt ansvarsfri helg för en gångs skull.

Sen är det en kille som heter David som vill träffa mig igen också. Jag gick på typ två dejter med honom för några år sen. Jag fattar inte att han inte kan glömma mig. För vi gjorde fasen ingenting.

Han har jagat mig i så många år så det nästan e lite sjukt.

Igår gick hela dagen utan pojkar, det var ganska skönt. Visst de skrev på nätet men det var ingen som ringde och smsade.

Ikväll blir det som sagt tv kväll med min tjejpolare och skvaller om senaste killarna och godis. Så bra som det kan bli en tisdagskväll alltså!

Hon och jag är så lika när det gäller killar. Så kul att prata med henne.

Frågan är egentligen, som maler i mitt huvud hela tiden. Tänk om någon blir kär i mig? Vad ska jag göra då?

Jaha då är man där igen. Att jag börjar förlora intresset.

Det handlar om Jens som han heter. Killen som kysste mig så fantastiskt att jag fick ilningar i ryggraden.

Jag träffade inte honom förra veckan, han var för upptagen.

Jag rinde honom en snabbis i torsdags, dan vi skulle setts. Han skrämde livet ur mig det samtalet.

Han frågade mig ifall jag trodde ifall vi var ett par! Jag tänkte shit! Hur har han fått för sig det. Men han förklarade att det var vissa tjejer som tänkte så när de träffat honom ett par gånger. Och att han gjort misstaget att tro det ett par gånger när han träffat tjejer han gillat.

Min tjejkompis tittade oroligt på mig under samtalet, jag hade tydligen blivit helt vit i ansiktet fick jag höra efteråt. Visst jag tycker han är superfin och allt. Men vi har ju bara setts två gånger. Hur kunde han tro att jag trodde det???

Jag är nog för snäll och sötar mig för mycket för mitt eget bästa. Fast jag har slängt riktiga dissar emot honom ibland. Utan att tänka på det direkt.

Så nu har det gått, få se. Typ fem dagar sen han hörde av sig.

Han skulle bort över helgen men han sa att vi kunde höras i helgen. Jag tänkte att då får han ringa när han har tid.

Vilket han inte har gjort. Så jag slängde iväg ett sms nu och frågade om han hade kul i helgen och ifall han hade lust att ses någon gång den här veckan.

Så får vi väl se om han svarar. Om han inte gör det, så blir jag väl lite besviken. För vi hade trevligt ihop och vi kunde snacka. Men det finns alltid nya fiskar i dammen.

Livet stannar inte, och jag stannar inte.