Nu är man ju bra konstig. Jag satt och hade tv kväll med min tjejkompis och så får jag ett sms från min vän. Han säger att om jag vill kan han möta mig ute och snacka en stund. Jag är där på två röda, springer nästan för att möta honom.

Jag vågade knappt kolla på honom när jag mötte honom. Men han ger mig en lång varm kram. Ser mig i ögonen och frågar hur det är med mig.

Vi är medvetna om att vi inte kan stå där vi gör, vi syns för mycket. Så vi går in i en liten skogsdunge som var brevid gångvägen. Där står vi i skyddet av en stor gran och håller varandra i händerna och ser frågande på varandra. Vad är det som händer?

Ingen av oss förstår det.

Han söker svar hos mig och jag söker hos honom. Men vi finner inga svar.

Vi pratade länge, om hur vi ska göra och hur det känns. Om hur förvirrade vi är och hur bra vi känner varandra och hur dåligt det har gått med våra respektive.

Vi kysstet och kramades, smög undan från världen. Drömde oss bort en stund.

Vi stod där i dungen i en timme nästan. Innan mitt x kom hem och han var tvungen att gå hem till sin tjej.

Min kompis som var hemma hos mig räddade mitt skinn ifrån mitt x. Han får verkligen inte veta det här, inte än.

Allt var bra när vi var där tillsammans, så fort jag tog ett kliv bort gjorde det ont. Ångesten växte sig stor och besvärlig igen.

Vi har det så enkelt han och jag. Vi snackar om allt, är raka och erfarna.

Allt annat än det vi hade med våra respektive. Han berättade att det bara var en tidsfråga innan han skulle lämnat sin tjej. Hon är ung och oerfaren. Det vet han nu. Men vi sa att vi får ta det långsamt och inte binda oss till varandra. Vi får se hur det känns, hur allt utvecklas.

Men vi ska ses imorgon när han slutat jobbet och mitt x jobbar över. Då kommer han hit. Han ska säga till sin tjej att han jobbar över. Vi måste lösa det här.

Men jag frågar mig, varför kom vi inte på det här för tre år sen??

Hur kan det ha undgått oss?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade nästan glömt bort att jag hade den här bloggen. Det var min sambo som påminde mig idag. Helt galet vad fort man glömmer. Jag har ju skrivit så mycket här också, och läsarna återkommer tydligen fast jag inte har skrivit på så länge, så det ...

Känner mig som en otålig treåring. Vill flytta nu nu nu! Och funderar på att starta en ny blogg nu när man bytt livsstil lite. Kanske inte är så superkul att skriva i den här bloggen hur det går för oss som par osv. Sen skulle det vara trevligt...

Åh nu måste jag vara ifrån min älskling i tre dagar. Inte roligt alls, jag fungerar inte utan honom känns det som. Och nästa vecka är det flytt, det ska bli så himla skoj. Nya tapeter i hela lägenheten och bra område. Och nu kanske min karl blir yr...

Jag är så lycklig, jag har lyckats släppa svartsjukan mer och kan njuta mer av min kille. Helt fantastiskt har det varit de senaste dagarna och jag ser mer och mer hur mycket han faktiskt älskar mig. Är lyckligare än på många många år! Och snart ...

Okej nu har jag lovat mig själv detta. 1 Inte gå in och kolla på hans facebooksida om jag inte ska skriva något 2 Inte kolla hans dator/mobil ever again 3 Försöka stoppa katastroftankarna 4 Varje gång jag misstänker något så får jag tänka, ne...